Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander II:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har rört sig kring frågan om ett snabbare eller långsammare uttagande af de vidare stegen till
ernående af finska språkets fullständiga likställighet med svenskan i officielt hänseende. Vid
landtdagarna gjorde sig allt ifrån 1863 de båda språkens jämbördighet gällande, med tolkning
såsom förmedling, där sådan erfordrades.
Kejsaren nedsatte är 1864 en komité under Nordenstams presidium för utarbetande af förslag
till ny regeringsform och ny landtdagsordning. Det förra af dessa förslag lemnades tills vidare
beroende, men angående landtdagsordning blef proposition aflåten till ständerna år 1867.
Antagen af ständerna, promulgerades denna nya grundlag den 15 april 1869. Den vigtigaste af de
reformer 1869 års landtdagsordning innebar var landtdagarnes periodicitet: åtminstone hvart femte år
skola ständerna enligt denna lag sammankomma. Representationssättet blef, utan öfvergifvande af
den häfdvunna indelningen i fyra stånd, väsentligen förbättrad! genom utvidgning af valrätt och
valbarhet till de ofrälse stånden och genom införandet af en ny institution, de s. k. förstärkta
utskotten eller 60-manna delegationerna, hvilka i de fall, då erforderlig öfverensstämmelse i ståndens
beslut eller lagenlig pluralitet icke kommit till stånd, med ständernas rätt verkställa afgörande
votering i anslags- och bevillningsfrågor äfvensom i andra frågor, hvilka ej få förfalla. Af
principiel vigt är landtdagsordningens stadgande, att Finlands ständer representera det finska folket;
landtdagens skilda stånd ega således ej rätt att enligt äldre tiders uppfattning betrakta sig såsom
målsmän för korporativa ståndsintressen, de skola arbeta för hela folkets väl. Denna princip blef
genomförd äfven med hänsigt till utskotten, där omröstningen förut skett ståndvis, men numera
sker per capita. Genom stadgandena angående statsutskottet har ständernas befogenhet i
finansfrågor blifvit tydligare ordnad. Bland de reformer, som i ridderskapets och adelns sammansättning
och arbetsordning vidtagits genom den samtidigt med landtdagsordningen utfärdade
riddarhusordningen, bör framhållas upphäfvandet af den föråldrade indelningen i tre skildt för sig voterande
klasser: herre-, riddare- och svenneklasserna.
I Wiborgs län kvarstod den abnormiteten, att åboarne å donationsgodsen (de egendomar, som
under förra seklet blifvit förlänade åt ryske adelsmän och embetsmän) icke voro i sin
jordbesittning och öfriga rättsliga ställning lika tryggade, som deras vederlikar i öfriga delar af landet.
Kejsaren erkände vigten af att fullfölja Alexander I:s plan, och 1867 års ständer biföllo till
förslaget om upptagande af statslån för att för finska kronans räkning inköpa donationsgodsen i
den mån frivilliga aftal härom kunde med donatarierna träffas, hvarefter godsen skulle behörigen
skiftas och till landboarna å desamma försäljas. Det må redan i sammanhang härmed anföras,
att donationsgodsens inlösen numera blifvit i det närmaste slutförd. Statsverket har utgifvit
omkring 17 millioner mark, hvaraf största delen efter hand amorteras af bönderna. En befolkning
af 80,000 personer har genom själfständig jordeganderätt vunnit möjlighet till ekonomisk och
sedlig förkofran.
Ett af de många ärenden 1867 års landtdag hade att handlägga bildade en kontrast till
den politiska riktningen i de öfriga. Det gälde frågan, huruvida den med föregående landtdags
samtycke utfärdade temporära tryckfrihetslagen skulle få förlängd giltighet. Såsom vilkor härför
föreslogos nu restriktiva ändringar, hvilka ständerna funno så betänkliga, att de afböjde deras
införande. Resultatet blef, att tryckfriheten upphörde och systemet af preventivt öfvervakande af
det tryckta ordet åter blef påbjudet. Initiativet till propositionen i detta ämne hade utgått från
den år 1866 utnämnde generalguvernören grefve N. Adlerberg (1818—1893), som i början af
sin härvaro var mycket ömtålig för tidningskritik.
I gagnelig riktning gjorde Adlerberg samtidigt sitt inflytande gällande, i det han kort före
landtdagens afslutning utverkade proposition om byggandet af en järnväg från Riihimäki station å
Helsingfors—Tavastehus banan till S:t Petersburg. Han hade jämväl utverkat ryska statsverkets
deltagande i detta företag med en tredjedel af kostnaderna (hvilken andel senare blifvit af finska
statsverket inlöst). De ekonomiska förhållandena i landet voro vid denna tid ganska bekymmersamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
