Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander III:s - Stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man hade redan tyckt sig i en del regeringsåtgärder finna en reflex af berörda partis program.
Den oro, som häraf framkallats i Finland, gaf sig särskildt uttryck i landtmarskalkens och
talmännens tal inför tronen vid öppnandet af landtdagen den 24 januari 1891. Kejsaren utfärdade
i anledning häraf den 28 februari (12 mars) ett reskript, hvari uttalas, att Hans Majestäts afsigter
gå ut på befästandet af riksbandet mellan storfurstendömet och kejsardömet, men därjämte
framhålles, att Finlands rättigheter skola oförändrade bevaras och att någon ändring af principerna
för landets inre styrelse icke är afsedd.
Sedermera har en konferens af ryska och finska styrelsemedlemmar blifvit nedsatt for att
afgifva utlåtande om ett af Finlands senat uppgjordt förslag till kodifikation af landets grundlagar
och ett därifrån väsentligen afvikande förslag af generalguvernören.
Betydelsefulla frågor stå sålunda på dagordningen vid det 19:de seklets slutskede. Den väg,
på hvilken dessa frågor kunna vinna sin lösning, är i Finlands grundlagar utstakad. Oförtydbara
äro landtdagsordningens ord i dess § 71: »Grundlag kan stiftas, ändras, förklaras eller upphäfvas
endast på framställning af Kejsaren och Storfursten och med alla ståndens bifall».
STAT OCH KYRKA.
Ar 1817 firades i Finland den lutherska kyrkoreformationens trehundra års jubileum. 1
sammanhang härmed gjordes hos Kejsar Alexander I framställning om behofvet af tidsenliga
förändringar i den redan år 168G stiftade kyrkolag, som gälde för den evangelisk-lutherska kyrkan
i landet. Kejsaren tillförordnade för detta ändamål en komité under ordförandeskap af
érkebisko-pen Tengström. Under sina sista lefnadsår förmådde Tengström ej fullfölja detta arbete. Senare,
då erkebiskopen Melartin var komitens ordförande, anlitades jur. professorn J. J. Nordströms
medverkan, och år 1845 aflemnade komitén sitt förslag till kyrkolag. Förslaget understäldes
domkapitlens, hofrätternas och andra myndigheters granskning, hvarefter en ny komité under presidium
af erkebiskopen Bergenheim omarbetade detsamma. Detta nya förslag, redigeradt hufvudsakligen
af teologie professorn F. L. Schauman, förelädes landets ständer 1863, dock icke till slutligt
antagande, utan till preliminärt bedömande. Vid 1867 års landtdag slutfördes detta
lagstiftnings-verk, som kräft så långvariga förberedelser, och den 6 december 1869 utfärdades nu gällande
kyrkolag för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
I den gamla kyrkolagen var en principiel åtskilnad icke iakttagen mellan kyrkans och statens
lagstiftningsföremäl. Däri ingingo, bland annat, äfven sådana stadganden, som stödde sig på
statens tvångsmakt och därför rätteligen hörde till den världsliga lagens gebit. Den nya
kyrkolagen har tagit till rättesnöre att stadga om det, som angår kyrkan i och för sig, samt, i fråga
om kyrkans förhållande till staten, hufvudsakligen blott bestämma kyrkans pligter emot staten.
De väsentliga dragen af den evangelisk-lutherska kyrkans nuvarande författning äro
följande. Hvarje församling har sitt bestämda territoriala område (hvarmed den borgerliga
kommunens vanligen sammanfaller) och eger rätt att själf förvalta sina angelägenheter. Denna
förvaltning utöfvas dels vid allmän kyrkostämma, dels genom ett af stämman valdt kyrkoråd och
en för skötseln af kyrkans egendom utsedd kyrkovärd. Kyrkostämmas beslut skall underställas
senatens stadfästelse, om det afser föryttring af någon församlingen tillhörig fastighet eller
upptagande af lån på längre tid. Religionsvården handhafves i hvarje församling af en eller flere
prester. Kyrkostyrelsen utöfvas af en biskop och ett domkapitel för hvart och ett af de tre
stift, i hvilka landet är indeladt. Hvarje stift är deladt i prosterier. Prosten har det
närmare inseendet öfver församlingarna. — Den högsta styrelsen öfver kyrkan tillkommer landets
regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
