Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - B. Landtbruk, Industri och Handel. Af L. Mechelin - Landtbruket: Finska Hushållningssällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landtbruket. Pii Finlands vidsträckta område idkas jordbruket i en
mångfald af olika former, från förfädrens primitiva odlingssätt, svedjebruket,
till det intensiva mångskiftesbruket. Nyodling fortgår i grannskapet af gammal
kultur. Denna underkastas efter hand förändrade metoder. Och klimatet
medger ej vid polargränsen samma alstring, som vid Finska vikens kuster: i
norden är framtidsmålet en systematisk gräsodling, i södern inhöstas rika
sädesskördar vid sidan af foderväxterna och trifvas fruktträden under odlarens vård.
hafva jordens odlare genom erfarenhetsrön sökt bilda sig något begrepp om de
lagar, som betinga företeelserna i naturen. Så uppkom förfädrens brukningssätt och gick i arf
från slägte till slägte utan andra förändringar än de, som af nya erfarenhetsrön oafvisligen
påbjödos. Bristfällig var dock den kunskap, på hvilken jordbruket bygde, så länge vetenskapens ledning
saknades. Mot slutet af 1700-talet gjordes i Finland de första ansatserna att genom
naturforskningen inverka på landthushållningen. Men denna inverkan sträckte sig ej långt, ty den
agrono-miska vetenskapen gjorde själf ännu sina första
lärospån. 1 det 19:de seklets början utgjorde den
från förfädren ärfda rutinen de finska
jordbrukar-nes allmänna läromästare.
Så fortgick det ännu i årtionden. Åkern
brukades i två eller tre skiften. Rågen upptog
ensam lika areal, som korn, hafre och ärter
tillsammans. Foderväxter odlades icke. De naturliga
ängarna gåfvo livad de förmådde till foder åt
kreaturen, hvilka för öfrigt, under en mindre del
af året, erhöllo drank från gårdens bränneri.
Sådant var det vanliga systemet. Där ängen var Erkkylä gård.
god och i förhållande till åkern vidsträckt samt
icke led inkräktning genom hafreodling, där kunde bolåkerns kraft någorlunda vidmakthållas.
Sådana gårdar voro ej alldeles sällsynta. Förfogade de därjämte öfver en riklig mängd dagsverken
från underlydande torp, så kunde egaren stå sig bra och lemna en verklig förmögenhet i arf.
Men annars tärdes efter hand jordens kapitalvärde genom försvagande af dess alstringskraft. På
de små lägenheterna var förhållandet ungefär enahanda.
Atgärdér för jordbrukets höjande hörde till en början ej till den finska regeringens program.
Men det fanns ett samfund af icke uteslutande
enskild karaktär, som häråt egnade sin omtanke,
nämligen Finska Hushållningssällskapet. Stiftadt den 1
november 1797 af framstående finske män, har detta
sällskap alltifrån sin begynnelse utöfvat en
mångsidig verksamhet för näringarnas befrämjande. Dess
första betydelsefulla åtgärd för landets jordbruk var
potatisodlingens spridande. Efter 1809 blef Kejsar
Alexander I sällskapets beskyddare. Dess
verksamhet stöddes genom rikliga donationer af enskilda
personer. Ett vigtigt initiativ togs af
Hushållningssällskapet, då det hos regeringen hemstälde om
inrättandet af ett landtbruksinstitut. Denna hemställan
Ayreshire-ko från
>PP’
B. LVNDTBIUJK, INDUSTRI OITI HANDEL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
