Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undangömda bygder jämte den inre röst, som leder folkens bäste söner in på de nya vägar, där deras
folks framtid vinkar, förde Lönnrot till att fortsätta och fullborda Topelii verk. Oaktadt äfven
han valde medicinen till sitt fackstudium, gaf han sitt hjärtas kärlek åt folkpoesin och sin moders
språk, och det gjorde honom stor. Som läkare i det aflägsna Kajana uppsökte han sångens källor
i ödemarkerna, långt bortom civilisationens råmärken, ända in i det af finnar bebodda ryska
Karelen. Där fann han minnesgoda sångare i mängd och samlade en oändligt rik och härlig
skörd af sång och saga.
Redan innan Lönnrot fann de sångrikaste nejderna, hade han under studieåren företagit
vandringar i landet, upptecknat sånger och på eget förlag utgifvit en del af dem i smärre häften
med titeln Kantele (namnet på det finska nationalinstrumentet). Finska Litteratursällskapets
stiftelse beredde Lönnrot möjlighet att med trygghet fortsätta sitt arbete, och tack vare honom
erhöll det nya sällskapet inom kort tillfälle att trycka en rad publikationer af finsk folkpoesi,
hvilka gjorde epok, ej blott i den finska litteraturens historia, utan, kan man väl säga, i finska
folkets lif öfver hufvud.
I Z. Topelii och Lönnrots tidigaste från trycket utgifna samlingar af folkpoesi hade ett antal
episka sånger dragit mesta uppmärksamhet till sig. Af sådana fann den senare allt flere och flere,
men deras mängd och skönhet var ej det vigtigaste, utan det, att han upptäckte, att ett samband
fanns mellan dessa episka sånger, och att han verkligen, utan att göra våld på materialet, förmådde
sammanställa dem till ett helt — ett stort folkepos. Detta epos, som Lönnrot gaf namnet Kalevala
efter de i sångerna skildrade hjältarnes, Kalevas söners, hemland, utkom från trycket för första
gången 1835 samt fjorton år senare i en ny upplaga, hvari dikten framträdde betydligt utvidgad.
Han själf och andra samlare, främst den outtröttlige Daniel Europaeus, liade nämligen under tiden
upptecknat nya sånger, hvilka kompletterade de förut hörda. Men Lönnrots samlingar omfattade
ej blott episka sånger, utan alla arter af folkpoesi. Sålunda utkommo 1840—1844 de ofvan s.
198 redan omnämnda samlingarna af lyriska sånger under namnet Kanteletar (d. ä. Kanteles
dotter), ordspråk (Sananlaskut), gåtor (Arvoitukset); samt slutligen, år 1880, äfven en samling
magiska sånger (Loitsurunot). Äfven folksagor hade Lönnrot upptecknat, men de jämte talrika
andra utgåfvos af en ung forskare Eero Salmelainen (Suomen Kansan satuja ja tarinoita, 4 voll.,
1852—63).
För att rätt förstå den finska litteraturens utveckling efter Kalevalas framträdande, måste vi
här afbryta skildringens gång, för att i korta drag karakterisera den folkpoesi, som så plötsligt
och oväntadt kom att bilda en fast grund för en nationallitteratur på finska språket.
Redan titlarna på ofvan angifna sex publikationer, hvilka innehålla hvar sin olika art
folkdiktning, utvisa den finska folkpoesins mångsidighet. Största öfverraskning väckte emellertid
Kale-valas framträdande, ty ehuru den lärda världen sedan Porthans dagar visste, att finska folket egde
en poesi, som vittnade godt om dess poetiska begåfning, ansågs den både på faktisk och teoretisk
grund vara uteslutande lyrisk. Men nu visade det sig, att finnarne i sin Kalevala egde en berättande
dikt, som genast efter dess utkommande tillerkändes en framstående plats vid sidan af de få
verkliga folkepos världslitteraturen känner till.
Kalevalas sånger härstamma från heden tid och utan tvifvel från de närmaste århundradena
före kristendomens införande. Denna förhistoriska period är emellertid alltför dunkel, för att man
skulle kunna, såsom Lönnrot m. fl. försökt, till faktiska händelser hänföra sångernas innehåll; senare
forskare hafva också kommit till det resultat, att dikten hufvudsakligen hvilar på rent mytisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
