Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 341 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. De bildande konsterna af J. J. Tikanen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

monumental hållning, senast äfven grafurnor med mera. Genom sin beröring med den franska
konsten har han äfven i mycket olika riktningar utvecklat sitt fina sinne för plastisk form, hvilken
han som få hos oss förstår att besjäla med känslan af ett pulserande lif. I uttrycket ligger än
ett inåtvändt drömlif (»Aino» 1889), än ett tragiskt djup (»Korsfäst» 1890, i konstföreningens
galleri), än en frisk ungdomsglädje (»Eko» 1887), än medveten kraft (Torkel Knutssons
hjältefigur 1887, rådhuset i Wiborg), medan åter »Mariatta» (1888) denna den finska fornsångens
underbara transkription af
jungfru Maria i Vallgrens
staty endast är ett namn för
en blottad kvinnokropps
rytmiskt flytande skönhet.

Ill. O. ANDERSEN. X. A.                        A. EDELFELT. 1898. Kristus och Magdalena, efter en tafla af A. Edelfelt.

Äfven flere af våra
konstnärinnor, såsom till exempel
målarinnorna Maria Wiik (f.
1853) och Helena
Schjerfbeck (f. 1802) samt
bildhuggarinnan Sigrid af
Forselles (f. 1860), hafva slutfört
sina studier i Paris.
Anmärkningsvärdt är, att den känsliga
vekheten hos våra
figurmålarinnor af den äldre
generationen hos deras
efterföljerskor fått vika för en nästan
genomgående sträfvan till
energisk karakteristik och
formbehandling. De två
förstnämnda se sig dock gärna om
i barnavärlden, medan åter
fröken af Forselles i en
symbolisk mystik söker uttryck
för spekulativa idéer.

Landskapsmålaren
Viktor Westerholm (f. 1860)
är en af de få finska
konstnärer, som efter sjuttiotalet
gjort sina studier i Tyskland,
och äfven lians konstnärsbana
visar samma vändning som
Runebergs, Lindholms och
Stigells. Såsom redan
fullfärdig artist och trots det
bifall hans tidigare arbeten väckte (stora höstlandskap från Åland i stark kolorit), slog han
plötsligt om för att nu med samma ifver söka arbeta sig ifrån sitt i Düsseldorf vunna
uppfattningssätt och maner. De effektfulla atelierbilderna utbyttes mot anspråkslösare friluftsstudier,
hvari det impressionistiska helintrycket af ljus, luft och färg blifvit hufvudsaken (se pl. vid s. 7).

Den franska impressionismen har helt visst under den sista tiden utöfvat inflytande äfven på
det finska måleriet öfver hufvud, ehuru sällan mycket påtagligt eller mycket ensidigt. Den finska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>