Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning. 131
nas ljudvärden närmast med dem, som i högsvenskan —
hvarmed jag i denna uppsats förstår det „högre" svenska
riksspråket1) — tillkomma desamma. Vokallängd betecknas medelst
ett tvärstreck öfver bokstafven; konsonantlängd medelst
fördubbling — i konsonantförbindelser dock endast om den
senare komponenten är I, n, r, eller om de bestå af icke-sonor
kons. och följande j. Denna inkonsekvens beror på att
flertalet af mina källor (under inflytande af den hsv. ortografin)
ej i andra fall lämnar någon upplysning om
konsonantgruppernas kvantitetsförhållanden. Det tidigast af Korsström
anmärkta och säkerligen i östsv. vidt utbredda förhållandet, att
i förbindelsen kort vokal -f- sonor konsonant -f- tonlös kons.
den sista är lång, är jag således tvungen att öfveralt lämna
obetecknadt. — I de fall, där en mera exakt beteckning är
af nöden, användes landsmålsalfabetet.
Jag försöker att karakterisera dialekterna genom
anförande af de viktigaste ljudlagar och allmänna tendenser
till analogibildning, som aflägsnat dem från det för alla
skandinaver gemensamma språktiilståndet. (Till detta
språktillstånd hänför sig i allmänhet uttrycket „ursprunglig", då det
finnes användt i det följande.) Dessutom söker jag angifva
dessa dialekters ställning till högsvenskan, å ena sidan genom
att vid framställningen — så långt materialets anordning för
öfrigt det tillåter åtskilja de novationer, som återfinnas,
från dem som sakna motstycken i denna, å andra sidan
genom att redogöra för de ursprungliga drag, som desamma
förete i motsats till högsv.
En framställning af de ljudlagar och analogiska
tendenser, som gjort sig gällande i de östsvenska dialekterna
— och af dem som icke gjort det — innebär nödvändigt-
l) Jf. Noreen, Rättskrifningens grunder (Verdandis småskrifter
42) s. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
