- Project Runeberg -  Ur Finlands historia. Publikationer ur de alopæiska pappren / Del II /
614

[MARC] Author: Adolf Alarik Neovius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visheten, Skalde-Digt i sju sånger.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så stor han tienlig fann och såg dem nödig blifvit,
At något sig på Gud, sig sielf och verld förstå,
Hur’ man delagtighet kan i hans sällhet vinna,
Men aldrig utom Gud lycksaligheten finna.

Ibland de Creatur, han så förnuft förlänte
Och såled’s Vishet gaf, var men’skian äfven en,
Med vilja och med vett hon Skapar’n trogit tiente,
Des vishet var af Gud och menlös, sann och ren;
För villa var hon fri, til irrbloss icke yrde,
Ty fördom viljan ej, begär ej vettet styrde.

Uti odödlig kropp den ädla Siälen bodde,
Ej hinder och besvär af blodets giäsning fann,
Hon tänckte och begrep, hon lydde och hon trodde,
Som vis var Gudi kär, som lydig ähra vann:
Hvem vor’ väl, som ej nögd för Vishet agtning bore,
Hvars urspung är så högt och egenskaper store?

Andra Sången.

Af evighet var Gud, af ingen ann’ upprunnen,
Sitt egit upphof sielf, sin ordsak sielf och lif,
Sielfständig, härlig, fri och ingen ann’ förbunnen,
Sin värckans ämne sielf och sielf sitt tidsfördrif,
Til annat allt hvad är ett ursprung och en Fader,
Förnögd uti sig sielf, uti sig sielfvan gläder.

Han är den Gamle Far, som födt en Son ej yngre,
Ett belät’ af sig sielf, sitt väsend’s äfvenbild,
I magt är en ej mer, ej en af ålder tyngre,
I ingen förmohns rätt den andra finnes skild;
Ty Fadren, se’n han födt, behag i Sonen hade,
Gaf allt uti hans vard och honom underlade.

Nu Sonen firas skull’ af allt hvad Fadren lydde,
Af Änglar tillbedd bli’, som Härlighetens Sken;
Då kom en högsint flock, den Fadrens bud förtydde,
Som vor’ dem, sade de, til nesa och til mehn;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlhist/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free