Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oration till firande af Jubelfesten i Borgå Gymnasium den 7 Mars 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat därmed, i somliga delar varit förebildade och
åsyftade, men hvaraf meningen numera var så förgäten och
förlorad, at allting kom endast an på hvars och ens egen
inbillnings-gåfva och stadnade i ogenomträngligt mörcker och
ovisshet. Deras egna mångfaldiga tvifvelsmål och osäkerhet,
ouphörliga tvister och olika meningar, förvillade mer än
uplyste alla oväldigt tänckande och undersökande. Okunnigheten
och vidskepelsen regerade enväldigt offta ibland sielfva de
lärdaste. Sedoläran drefs väl ifrigt af en del, men utan sanna
grunder at byggas uppå, förblef hon kall och ovärcksam,
vacklande och lätt at bestrida. Naturen, som man så mycket
dyrckade, kunde utan en rätt kännedom af des uphofsmän,
hans egenskaper och afsigter, föga bindande bevis til
samvetets förpligtande och tilfredställande åstadkomma, utan blef
en mycket svag bom och motvigt emot yrande begärelser.
En del philosophers äfven allra första grundsatser, antingen
gynnade lasten gerad, eller uphäfde i sina fölgder all
krafftigare förbindelse til dygd och Gudsfrugtan, all pålitelig tröst i
motgång och plågor: beskrifningarne hos de bättre äro
prägtiga och förblinda inbillningen; men genom obestämda begrepp
och slutfölgder utan sammanhang, lämna de ingen
öfvertygelse för urskilningen, ingen hvilogrund för vår förtröstan.
Christendomen allena, på alla orter, där hon antogs,
medan hon än predikades i sin renhet, blef ett välsignadt
medel i sin höga stifftares händer, at uprätta det förfallna
och förnedrade människioslägtet; hon införde ljus och vishet
öfver allt och utträngde småningom hela hedendomen. Men
beklagligen varade det ej länge, innan församlingen och des
lärare begynte sielfva förderfvas allt mer och mer, samt den
åsyfftade förbättringen af verldens tilstånd, långt ifrån at
erhållas, stadnade i en dylik blindhet, elände och uselhet, som
den, hvaruti man förut hade varit försänckt; ogräset växte
hastigare an den goda säden och Guds åker kunde blott här
och där uppvisa ganska litet hvete. Sedan undergörande
gåfvorna uphört och de christnas scholor emottagit, utom
religions-undervisningen, äfven verldsliga vetenskaper, men
isynnerhet sedan hedniska förföljelserna afstadnat och
utvärtes frid infördt kallsinnighet i religionen och säkerhet i
lefnaden, hastade öfverheten lärare och åhörare, med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
