Finska kriget 1808-1809 / 51 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gränsen till Tavastehus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den trakt, som skulle blifva skådeplats för de första händelserna under detta
krig, räknas både med afseende på naturbeskaffenhet och välstånd till en af de bästa
i Finland. Utan några höjder af betydenhet äger landskapet dock en mängd mindre
kullar och lägre höjdsträckningar, hvilka jämte talrika större och mindre skogar samt
smärre vattendrag på ett behagligt sätt smeka ögat och gynna mindre truppstyrkors
själfständiga uppträdande. Ett ganska rikt nät af goda, om än smala vägar
möjliggjorde truppers förflyttning åt alla håll. Nu inskränktes visserligen rörligheten något
genom det öfver hela trakten utbredda tjocka snötäcket, hvarjämte den till mera än
30 grader Celsius uppgående kölden isbelagt alla kärr och vattendrag samt verkade
ofördelaktigt på de klent utrustade svenska soldaterna.

Ryssarna öfvergå gränsen vid Abborfors.

Tidigt på söndagsmorgonen den 21 februari satte ryssarna sig i marsch, och
deras avantgardesspetsar öfverskredo snart gränsen vid Abborfors, Strömfors, Hirvikoski,
Anjala och Keltis, sedan de små svenska posteringarna öfverallt dragit sig undan. På
hufvudvägarna föregingos dessa spetsar af parlamentärer, hvilka fordrade fri öfvergång
af gränsen under förklaring, att ryssarna icke kommo såsom fiender, och uppmanade
trupperna att nedlägga vapnen. Att de öfver allt fingo återvända med oförrättadt
ärende, säger sig själft. Endast vid Elimä kom det till en obetydlig strid. Arnkihl
höll sin framskjutna ställning därstädes intill aftonen och drog sig då tillbaka till
Kimoböle, på vägen öfver Lappträsk. Ryssarnas sydligaste kolonn, med hvilken
öfverbefälhafvaren själf följde, slog sig på aftonen ned i Lovisa, sedan öfverstelöjtnant
Munck med Nylandsbataljonen utrymt staden, där han hotades med omfattning från
sjösidan, och dragit sig tillbaka öfver Perno till Forsby.

Ryssarna nådde under dagen linien Kausala—Elimä—Lovisa med hela 17:e
divisionen och en afdelning af den 21:a ganska tätt samlade på sin vänstra flygel.
Gent emot denna hade den svenska högra flygeln vikit tillbaka till Forsby, hvarifrån
linien nu följde Forsbyån. De i anryckning varande trupperna beräknades till största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>