Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löpte desse så besinningslöst mot norden? Jo, därför att deras högste befälhafvare
icke gaf sig tid att se efter, huru stor styrka förföljde honom, utan i inbillningen
gaf denna en ofantlig öfverlägsenhet. Sålunda skref han den 23 till konungen[1], att
fienden satte efter honom med fyra kolonner, af hvilka enhvar hade samma styrka
som hela hans här, och att dessa kolonner sökte »turnera» honom på alla tvärvägar,
vid Kristinestad, Vasa, Ny Karleby, Gamla Karleby och Uleåborg.[2] Han sträfvade
därför med all makt att komma undan och tänkte, sedan han passerat en vägknut,
endast på, huru fort han skulle kunna nå den nästa, och först vid Uleåborg
ville han stanna för att kunna förena sig med Cronstedt. Hans bref andas allt
igenom den största modlöshet och nedstämning. Sin stridsdugliga styrka af manskap
beräknar han till 5,710 man, Cronstedts med erhållna förstärkningar till omkring
4,000 man
[3].
Om också de flesta deltagare i det sorgliga tåget med harm och bitterhet uttalade
sig om öfvergeneralen och dennes »rädsla» och »feghet», och om vi icke kunna
undanhålla ett leende, när vi se, hvilka små grupper af ryssar rusade i väg genom
halfva Finland för att skrämma den flyende, och huru denne i stället för att klatscha
till en näsvis fiende, som ville stänga honom vägen, i stället försattes i den största
ångest vid tanken på att en oförvägen kosackpatrull kunde komma upp på hans
marschväg och, såsom han befarade, afklippa, »turnera» honom på densamma, så
funnos dock män, hvilka ansågo öfvergeneralen ledas af en ofantlig vishet. Så
skrifver Aminoff till Adlercreutz i slutet af mars: »Om vår retraite kan verkställas
till bestämd ort, så intacte som hitintils, torde den förtjena ett utmärkt rum i historien,
och general Klerckers försvars- och retraite plan som blifvit följd, förtjena det äfven».
Och hertig Karl skrifver till Klingspor om finska arméens vinterfälttåg, att »dess
historia är en epoque uti krigshistorien och Eder retraite en scavante lära för alla
efterkommande militärer»[4]. Och konungens belöning skulle icke uteblifva.
De små ryska afdelningarna hade svårt att hinna fatt sitt jagade villebråd.
Rajevskij följde svenska hären i hälarna och intågade den 22 mars i
Kristinestad, den 28 i Vasa. Kulnev väntade några dagar i Tammerfors, enär han fått löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
