Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Savolaks till Uleåborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som följt svenskarnas väg till Haukivuori, sökte upp sina kamrater på hufvudvägen,
sedan man icke lyckats få fatt på de i återtåg stadda fienderna. Under den 9 och
10 slöto ryssarna ytterligare ihop, och ett mot Varkaus framskjutet avantgarde fick
bevittna svenskarnas aftåg därifrån.
Genom snabba och långa dagsmarscher lyckades den svenska brigaden
undandraga sig fiendens omfattning och inträffade redan den 4 på aftonen i Pieksämäki.
Här unnades den två dagars hvila, likväl med undantag af Grotenfelts detaschement,
som på skogsvägar och öfver isbelagda sjöar redan den 5 fortsatte marschen till
Leppävirta. Dit fick sedan hela återstoden komma efter med undantag af en
jägarbataljon, några dragoner och tre kanoner, som sändes vägen fram öfver Suonejoki
till Vehmasmäki för att hindra en fiende, som möjligen kunde följa efter, att här,
strax söder om Kuopio, afskära återtågsvägen för hela brigaden. Denna samlades vid
Leppävirta den 8. Under de båda närmast följande dagarna undanfördes förråden
från Varkaus och brändes de där varande fartygen, och under natten till den 11
utrymdes denna ort af dess besättning, så godt som under ryssarnas ögon.
På morgonen sistnämnda dag, den 11, besatte det ryska avantgardet, som med
en styrka af omkring 1,500 man utgjordes af 3 bataljoner, några skvadroner och 6
kanoner under befäl af öfverste Vlastov, Varkaus samt fortsatte vägen mot Leppävirta.
Det påträffade snart skidlöpare, 200 man af Savolaks jägare, som under kapten G.
Aminoffs befäl ryckt fram genom skogen för att spana mot Varkaus. Desse vände
hastigt tillbaka samma väg, de kommit, och hunno nätt och jämt varsko de invid
och bakom Leppävirta kyrka hvilande trupperna.
Det ryska avantgardet lämnade en bataljon på landsvägen mot ett på bevakning
framsändt Savolaks-infanterikompani och fortsatte med återstoden ut på isen på den
stora vik, Unnukkavesi kallad, som skiljer den långa och smala, söderut
framspringande Leppävirtahalfön från den väster om densamma belägna stranden. De i
vidsträckta kvarter förlagda svenska trupperna samlades småningom, och med fyra
(half-)bataljoner på en linie och batteriet midt i densamma samt båda skvadronerna
bakom ryckte Savolaksbrigaden i den djupa snön ned på isen, rakt mot de
anryckande ryssarna. Desse utvecklade sig nu äfven på linie med kanonerna i midten. Man
hade svårt att begripa, om det var krig eller icke, säger en af deltagarna (Burman),
ty båda motståndarna stodo i timtal overksamma midt emot hvarandra. Slutligen
befallde Cronstedt artilleriet att öppna eld, det ryska svarade, och så pågick i två
timmar en mycket overksam artillerield[1]. Det svenska infanteriet hotade öfverflygla
det ryska på båda flyglarna (fyra half-bataljoner mot två hela) men drogs något
tillbaka för att icke förlora sitt flankstöd på de höga, skogbevuxna, stränderna. Nu hade
emellertid två infanteri-(half-)bataljoner samlats på landsvägen och drifvit tillbaka den
ryska bataljonen, som lämnats därstädes. Det hade varit en lätt sak för dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
