Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siikajoki och Revolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anlände till Vasa, kunde vägen öfver isen icke längre användas. Det återstod under
sådana förhållanden intet annat än att fortsätta förföljningen, oaktadt de härtill
användbara trupperna nådde en ganska ringa styrka.
Buxhöwden befallde med anledning häraf, att Bulatov från Kuopio skulle
rycka fram till Uleåborg och på vägen om möjligt besätta Kajana, samt att Tutschkov,
när han mottoge dessa bestämmelser, skulle låta en stark afdelning taga af vägen till
Gamla Karleby för att sedan fortsätta till Uleåborg i afsikt att tillsammans med Bulatov
intaga denna stad, under det återstoden af 5:e divisionen fortsatte till Jakobstad för att
i förening med Kulnevs trupper tjäna de andra såsom understöd. Rajevskij skulle
tills vidare kvarstanna i Vasa för att bevaka kusten. [1]
Skrifvelsen med dessa anordningar träffade Tutschkov den 3 april, när hans
främsta regemente kort förut passerat Lintulaks och de efterföljande just nått nämnda
ort. Han lät då hela kolonnen genast inslå vägen till Gamla Karleby, som spetsen
nådde den 9 april. Turtschaninov, som den 31 ryckt in i Vasa och där förenat sig
med Rajevskij, uppbröt först den 6 april och nådde den 10 Gamla Karleby. Kulnev
hade af egen ingifvelse följt fienden till Ny Karleby, där han, såsom redan blifvit
nämndt, den 1 april sammandrabbade med dennes eftertrupp. Sedermera fortsatte han
vägen norrut utan strid med de i återtåg stadda. Bulatov slutligen uppbröt från
Kuopio den 6 april och marscherade norrut öfver Iisalmi.
Under den hvilotid, som uppstod, medan svenska hären dröjde vid Pyhäjoki,
togo de ryska befälhafvarna åter fram sina proklamationer och sökte få dem spridda
inom svenska hären, ja deras förmätenhet gick så långt, att Kulnev genom en
parlamentär uttryckte sin åstundan att få personligen tala med befälhafvaren för den
svenska eftertruppen för att till honom öfverlämna ifrågavarande papper. Han fick
emellertid på ett bestämdt och värdigt sätt svar på tal genom ett bref, undertecknadt af
generaladjutanten Löwenhjelm.[2]
Den 16 april bröt svenska hären upp från Pyhäjokitrakten, och var det
Klingspors afsikt att låta den intaga en ny ställning i höjd med Brahestad och att
bibehålla denna, till dess vårflödet infann sig. Då ansåg han lämpligast att draga sig
tillbaka bakom den låglända ängsmark, som är känd under namnet Limingå äng, och
som vid sagda tid plägade ligga under vatten, för att söka sig en ny ställning i höjd
med Kempele med vänstra flygeln utsträckt öfver Kajanavägen.[3]
Den såsom arriergarde tjänande 5:e brigaden hade icke hunnit bryta upp
från Yppäri, förr än den blef anfallen af ryssarna, som nu hunnit fatt flyktingarna.
Sedan Tutschkov vid Gamla Karleby förenat sin grupp med Turtschaninovs
och Rajevskijs, för hvilken sistnämnda Kulnevs grupp tjänade såsom avantgarde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
