Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de tillstädeskomna, utan att han därtill hade den ringaste anledning, visserligen »med
marquant förakt», att fienden uppfordrat fästningen, och frågade, »hvad man tyckte
om denna proposition». Alla svarade, att fästningen intet hade att frukta, och Cronstedt
tillade, att detta också var hans uppfattning, hvarefter krigskonseljen åtskildes.
Två dagar därefter uppfordrade ryssarna å nyo fästningen att gifva sig men
fingo bestämdt afslag.[1] Detta förtretade dem på intet sätt, ty de voro för kloka att
ännu vänta någon framgång af sitt näsvisa försök; ännu så länge voro blotta samtalen
hufvudsaken. Under dem var det, säger Suchtelen d. y., som general Suchtelen
»trodde sig varseblifva, att den moraliska kraften hos några af de svenska
befälhafvarna ej svarade mot fästningens materiella försvarsförmåga. Denna upptäckt tjänade
honom till ledtråd för de åtgärder, genom hvilka han påskyndade fästningens
uppgifvande.» Slutligen läto ryssarna under sken af artighet tillställa fästningen tidningar
från Europas fastland med ofördelaktiga underrättelser om Sverige, bref från
öfvergifna m. m., hvilket enligt samme författares yttrande kunde skada sinnena och vara
till fördel för ryssarna, om de troddes. Äfven muntligt meddelade parlamentärerna
öfverdrifna underrättelser om ryssarnas framgångar.
Då man icke tycktes kunna locka kommendanten på Sveaborg, så beslöt den
ryska befälhafvaren att skrämma honom medelst beskjutning. Under vanliga
förhållanden och inför en motståndare, för hvilken han hyst någon aktning, skulle han
naturligtvis aldrig tillgripit ett sådant lekverk som denna beskjutning, utförd af 14
icke allt för grofva kanoner och mörsare, understödda af ett »rörligt batteri» lätta
kanoner, hvilket genom att ofta flytta sig mångfaldigade sig. Men om skjutningen
också icke gjorde någon skada, så kunde den skrämma de försagda, gifva ökad kraft
åt de i gång satta stämplingarna och skaffa dem, som önskade dagtinga, ett svepskäl
för sin åtrå.
Skjutningen började den 28 mars kl. 7 på morgonen och fortsattes med långa
afbrott till natten före den 2 april, då det tog slut med ammunitionen. Trots de
jämmerrop, som från vissa håll utstöttes öfver denna »förfärliga eld», gjorde den likväl
icke större skada, än att 6 personer dödades och 32 sårades, att några kanoner
skadades, och att en hop fönsterrutor krossades, mest dock säkerligen af den häftiga eld,
hvilken nu liksom förra gången utgick från fästningen.
När ryssarna nu icke längre hade något krut, måste de tillgripa sitt förra
medel, i hvilket de alltid voro mästare. Nu lade de bort all den höfviskhet, med
hvilken de hittills gått till väga, och uppträdde i stället hotfullt och öfverlägset för
att därigenom göra intryck på den vacklande kommendanten. De inledde sina åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
