Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra begge flanker.» Här vänder sig författaren tydligen i första hand mot den
svenska ledningen.
Svenskarnas förlust upptages till omkring 15 officerare och 120 man (hufvudsakligen
vid Björneborgs regemente), ryssarnas uppskattades af svenskarna till omkring
400 man, af deras egen historieskrifvare till 150. [1]
»Den sköna dagen på Lappos fält var ändad», och om segern också icke
medförde det storartade utslag, som kunnat framgå ur en lämpligare ansättning af
trupperna, så blefvo dess följder likväl i högsta grad betydande. Den viktiga tvärvägen
genom Finland föll i hela sin utsträckning i svenskarnas händer, ty Jankovitschs
detaschement måste nu gifva sig af åt Saarijärvi utan förbindelse med hufvudhären,
och de i kustlandet stående ryska afdelningarna hänvisades också att reda sig fullkomligt
på egen hand. Rajevskij fortsatte återtåget till Salmi i förhoppning att kunna
hålla stånd därstädes och anmälde till sin öfverbefälhafvare, att han långt ifrån att
kunna gå anfallsvis till väga knappast såg sig i stånd att försvara sig. Vid blotta
ryktet om, att svenskarna på en sidoväg skulle kunna afskära hans återtågsväg,
utrymde han den 18 sin ställning vid Salmi och inträffade följande dag vid Alavo.
Mycket skulle icke behöfts att att drifva honom äfven därifrån.
Mycket klander har vid detta liksom vid föregående liknande tillfallen blifvit
spildt öfver Klingspor, för det han icke genast ryckte framåt och återtog Finland.
Delvis är detta, såsom redan blifvit framhållet, orättvist, ty de medel, hvilka konungen
ställde till hans förfogande, voro ingalunda tillräckliga för ett slikt företag, och om
han ryckt fram öfveriladt, skulle ett bakslag liknande ryssarnas vid Siikajoki förr eller
senare inträffat. För en afgörande framryckning behöfde han vida starkare krafter,
och på dessa väntade han alltjämt, oaktadt hoppet att någonsin få dem, borde varit
skäligen svagt. Hvad Klingspor dock under alla förhållanden bort göra, hade naturligtvis
varit att insamla alla frukterna af sin seger genom att oförtöfvadt kasta sig
öfver sin slagne fiende, drifva honom in i skogspassen och genom den allmänna
hänförelse, som segern väckte inom hans trupper och inom befolkningen, söka
blottställa hans förbindelser med södra Finland. »Om svenske öfverbefälhafvaren,» säger
Suchtelen i sitt arbete om detta krig, »nu anfallit dem (ryssarna), hade han gått
en säker seger till mötes.» Ja, utan tvifvel skulle han kunnat upprifva Rajevskijs
här, kasta den splittrad in i skogsbygden och sedan med mindre afdelningar förfölja
den, under det den samlade hären varit redo att i sammanhang med de utlofvade
landstigningskårerna rensa hela kustlandet från fiender [2] eller bringa Sandels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
