Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungen på Åland. Sjökriget i Åbo skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kl. 3 på morgonen den 2 augusti skulle ryska flottan bryta sig väg. Under
verksamt bistånd från kanonerna och artilleriet på land sökte flottan två gånger
förgäfves tränga genom sundet, men slutligen lyckades den arbeta sig fram långs
södra landet, så att den kunde anfalla den redan illa medfarna svenska flottan i dess
högra flank. Sölfverarm, som öfvertagit befälet efter den dödligt sårade Jönsson,
måste kl. 8 f. m. anträda återtåget, hvarefter batteriet på Röfvarholmen togs af
ryssarna med stormande hand. Ryska jägare vadade öfver till Sandön och fördrefvo
svenskarna därifrån. I höjd med Hinstholmen upptogs Sölfverarm af Hjelmstjerna,
som med 6 galerer och 9 kanonslupar skyndat till hans hjälp men blifvit
uppehållen af motvind. Båda flottorna ordnade sig på linie mot hvarandra och besköto
hvarandra till kl. half 12, då svenska flottan drog sig tillbaka till Holmön efter att
hafva förlorat 173 man i döde och sårade samt fått 12 kanonslupar obrukbara och
de öfriga mer eller mindre skadade. Ryssarna, som förlorat 330 man och fått 22
fartyg otjänstbara, stannade på platsen.[1]
Denna strid skulle få ett egendomligt men för den svenska krigsledningen
mycket betecknande efterspel. I konungens högkvarter insåg man önskvärdheten af
att till flottans understöd landsätta trupper på Kimitolandet. Men i stället för att
härtill använda fullt krigsdugliga trupper, hvarpå tillgång fanns, uttogs för ändamålet
omkring 900 man alldeles outbildadt Upplands landtvärn med underbefäl från de
pommerska regementena och med odugliga officerare. Under befäl af öfversten vid
finska gardet af Palén togs denna styrka jämte sex trepundiga kanoner om bord på
aderton ålandsskutor och landsattes följande morgon vid Skogby i Norra Långviken.
Sedan manskap och kanoner efter många svårigheter kommit i ordning, skedde
framryckningen i riktning på kanondånet, men snart upphörde detta, och man fick
veta, att striden var slut och svenska flottan på återtåg. Men strax därefter
inberättades af befolkningen, att Buxhöwden och hans följe i Vestankärrs herrgård vid en
festmåltid firade dagens seger. Han skulle hafva knappast femtio mans betäckning.
Beslutet att öfverrumpla den ryske öfverbefälhafvaren var snart fattadt, och i tre
afdelningar sattes truppen i gång för att från olika sidor nalkas gården. Nära denna
mottogos svenskarna af eld från fönstren. Förbluffade stannade landtvärnsynglingarna,
afsköto sina gevär i luften och kunde icke förmås att gå ett steg längre. Hånande
de djärfva krigarna aftågade den ryske generalen med sitt följe. Men nu kastade sig
landtvärnshopen öfver de lämnade borden och var nära att blifva tagen af ryssarna,
som kommo manstarkare tillbaka. Med knapp nöd kunde den under ryssarnas lifliga
eld föras till stranden och i båtarna, af hvilka två fastnade på grund och blefvo
tagna. Efter att hafva kvarlämnat 219 man och dragit löje öfver svenska hären
återkom den tappra skaran följande dag till Åland.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
