Finska kriget 1808-1809 / 379 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Virta och Himanko till Torneå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stilleståndet Denne mötte emellertid en rysk parlamentär, som var utsänd i samma
ändamål. Den 31 oktober skulle stilleståndet sålunda sluta och fientligheterna åter
taga sin början.

Salu et respect Colonel Koullnef commendant de la vangarde Underskrift å ett bref till Adlercreutz (förvaradt i krigsarkivet).

Stilleståndet hade visserligen på svenska sidan begagnats för att iordningställa
och befästa samt med kanoner späcka en stark ställning vid Himanko, men allt för
litet var gjordt och allt för mycket underlåtet, för att denna ställning skulle medgifva
ett på längden utdraget försvar. Man hade icke, vare sig från landet eller sjövägen,
samlat tillräckligt mycket lifsmedel för truppernas behof eller tillgodogjort sig dem,
hvilka funnos att tillgå; man hade icke bortsändt de sjuke, till Uleåborg och till
Västerbotten, eller de trossanstalter, som kunde undvaras, utan man nödgades behålla
en oändlig mängd hästar och fordon för att släpa fram den stora massan sjuke —
den steg snart till 6 tusen personer —, som fordrade kvarter, och som ständigt var
i vägen, och så ägde man snart intet foder för hästarna. Man underlät att bringa
allmogen till deltagande i försvaret,
såsom Sandels gjort i Karelen; och
man gjorde intet för att störa ryssarna
i deras förehafvanden, afskära
förbindelsen mellan deras olika afdelningar,
borttaga deras förråd o. s. v., såsom
Roth tidigare gjorde i mellersta
Finland och Sandels i Savolaks. Orsaken
till alla dessa underlåtenhetssynder, till
all denna liknöjdhet kan väl sökas i
den allmänna nedslagenhet och
hopplöshet, för att icke säga förtviflan,
som nederlagen, återtåget och de upprepade missräkningarna alstrat, men till största
delen måste den likväl sökas i slappheten ofvanifrån. Under det Klercker såsom
»öfverkommendant» vakat förråden i Uleåborg, hade han blifvit tio år äldre; intet
fanns kvar af den friskhet, med hvilken han nio månader förut kallat de finska
trupperna till vapen, intet af den eld, med hvilken han motsatte sig återtåget
från Tavastehus. Alla hans åtgärder utmärktes af trötthet och liknöjdhet,
egenskaper, som snart omedvetet öfvergingo till de af nedslagenheten halft
vanmäktiga trupperna. Här om någonsin hade behöfts en Sandels, som kunnat lifva och
hänföra trupperna, som kunnat slita officerare och soldater med sig; utan en sådan
var allt skenförsvar ändamålslöst, och återtåget medförde endast nya lidanden. Ville
man ännu försvara den sista återstoden af finsk jord, så skulle man satt in hela sin
kraft i detta försvar, och om underrättelseväsendet varit så ordnadt som borta hos
Sandels, så skulle den gamla tron på ryssarnas ofantliga öfverlägsenhet snart skingrats,
ty, såsom vi funnit, voro Klerckers stridskrafter icke allt för mycket underlägsna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>