Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Virta och Himanko till Torneå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brigaden drogs från Tynkä bakom älfvens hufvudfåra, och den vid Vasankari
förlagda finska brigaden ryckte fram till de öfriga. Det hela artade sig sålunda till
ett kraftigt försvar af ställningen bakom den våldsamt framrusande Kalajoki-ån.
Kamenskij var emellertid för klok att gripa tjuren vid hornen, såsom man
säger. Han hade lärt sig, att hans motståndare sökte upp utmärkta ställningar, i
hvilka de icke kunde åtkommas i fronten, men hvilka de utan motstånd utrymde
vid allra minsta hot mot flanken. Och någon fara var icke förenad med den
kringgående rörelsen, ty sedan bron blifvit bränd, hade svenskarna lika svårt att
komma öfver älfven som ryssarna. Dessutom måste Kamenskij framåt, ty hans
trupper voro utan mat och kunde få sådan endast från svenskarna eller från de
trakter, desse nödgades hastigt utrymma.
Den 8 på morgonen sände han följaktligen generalmajor Eriksson med 6
bataljoner, 1 skvadron och 5 kanoner genom skogen åt Tynkä för att där söka komma
öfver älfven. Sedan han lämnat Demidov och Kulnev med omkring hälften af
återstoden kvar vid Kalajoki, inslog han med den andra hälften samma väg, som Eriksson
tagit. Efter otroliga svårigheter på grund af markens genomblötta tillstånd lyckades
denne komma fram, hvarefter hans jägare och kosacker vadade öfver ån och
fördrefvo de på andra sidan stående svenska posterna. Nu tog man itu med byggandet
af en flottbro. Kamenskijs trupper kunde emellertid icke trefva sig fram längre än
midt emot Pitkäis, där de utbredde sig på stranden för att afvakta verkan af
Erikssons rörelse. Så snart denne följande morgon var öfver på norra älfstranden, började
Kamenskij, som jämväl befann sig utanför svenskarnas vänstra flygel, bygga en bro,
på hvilken han utan svårighet, synes det, öfvergick älfven, hvarefter både han och
Eriksson ryckte fram mot svenskarnas rygg. Desse, som denna dag fördes af öfverste
v. Schwerin — en 49 års man, sedan 14 år chef för Upplands regemente —, hade
visserligen afdelat trupper att möta omfattningen, men på grund af fiendens såsom
vanligt stora öfverlägsenhet samt bristen på lifsmedel och furage anträddes vid
middagstiden återtåg till Pyhäjoki, hvarvid 2:a svenska brigaden, som stod på högra flygeln,
efter marschkolonnens bildande utgjorde arriergarde. Så snart försvaret vid bron
gaf efter, tog Kulnev fram sitt artilleri, och både hans och Demidovs trupper gingo
öfver älfven på ett i närheten af kyrkan anträffadt vad. Under följande natt
återställde Kulnev bron, och dagen därpå sökte han känning med det svenska arriergardet.
Ställningen vid Pyhäjoki intogs på en af älfvens båda grenar bildad, af
landsvägen genomskuren hvälfd ö af närmare 3 km:s längd och icke fullt 1 km:s bredd.
På ön ställdes 11 kanoner bakom bröstvärn och förlades den ena svenska brigaden,
under det den andra fick tak öfver hufvudet kring den på öns norra sida belägna
kyrkan. 1:a finska brigaden under öfverstelöjtnant Reuterskiölds befäl lämnades på
förpost vid Ypperi, och 2:a finska brigaden förlades söder om ån. När ställningen
den 10 var intagen, anlände Adlercreutz dit för att taga närmare reda på förhållandena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
