Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Freden. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskaper, besinning och ihärdighet, som städse ledt finnarna, skulle äfven framgent
vägleda dem på den nya banan, hvilken, om än i början jämn och lockande, likväl i
fjärran kunde afbrytas af ännu icke skönjbara hinder. Kejsar Alexander insåg, hvad
han vunnit, och gjorde sig all möda att väl vårda den nya landsdel, han lade till sitt
vidsträckta rike.
*
 |
| Ryske f. d. ministern i Sverige D. v. Alopeus. |
En af de svenska finnarna, den för sin okufliga tapperhet och sitt ädla sinne
af hög och låg upphurna och älskade Döbeln blef det förunnadt att framföra
moderlandets tack och farväl till Finland, till
dess ädla söner, till dess modiga kämpar.
Hans afskedsord till den ringa, kring
honom samlade återstoden af de finska
trupperna har gått igen till släkte efter
släkte; de hafva blifvit svenska folkets
afskedshälsning till sina finska bröder.
Det var en dyster, stormig
höstdag, söndagen den 8 oktober, när Döbeln
efter gudstjänstens slut red in i den af
trupperna bildade fyrkanten, kring
hvilken kyrkfolket och den öfriga
menigheten slöt sig. På ena sidan stodo de
svenska trupperna, lifgrenadiererna och
Kalmar regemente, i prydliga dräkter,
på den andra de finska kvarlefvorna i
utslitna, trasiga kläder, med utmärglade
kroppar, krutbestänkta, svartbleka
anleten, genomskjutna eller stympade
lemmar. Liknande desse och bärande
prägeln af krigets öden, mödor och nöd
trädde deras välkände, mångbepröfvade general, v. Döbeln, klädd i den gamla gråa,
blodbestänkta syrtuten och omgifven af sin lika beskaffade stab, till häst in i fyrkanten.
»Så snart han blifvit,» säger Montgomery, »med lika frivilliga som lifliga
fröjderop hälsad, och högtiden med styckedunder, flygande fanor och klingande spel
tillkännagifven, blottade talaren sin hjässa med det svarta bandet om den
genomskjutna hjältepannan och sökte med sin genomträngande stämma öfverrösta dagens
storm, i det han med sorgbundet hjärta och tårfulla ögon förkunnade de märkvärdiga,
vemodsfulla tacksamhets- och afskedsord», som här följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0559.html
