Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borgå. Werner Söderströms
förlag. —- Eit litet häfte tväl tvärdt
att finna läsare.
Utlandet.
Sedlighetsrörelsen i England.
Med anledning af publicerandet af par-
lamentets förhandlingar, ur hwilka frätn-
går att styrelsen infört den legaliserade
prostitutionen i kolonierna, hölls denna
sommar ett massmöte i Exeter Hall.
Mötet tvid hwilket alla sekter och för-
greningar af den kristna kyrkan utöf-
tver hela jorden woro representerade,
framhöll med eftertryck, att en tredje
makt, den allmänna opinionen, dag
för dag har mera anspråk på att göra fin
röst gällande tvid stötandet af de allmän-
na affärerna och att det derföre är de krist-
nes pligt att gifwa ett uttryck ät den krist-
na opinionen. De antagna resolutioner-
na, som uttalade mötets afsky för de fakta
som kommit i dagen och dess fordran
att få dessa förhållanden upphäfda,
blefwo tillftälda samtliga ministrar och
ledamöter af parlamentets båda hus
äfwenfom alla tidningsredaktioner och
lokala myndigheter i hela Stora Bri-
tanien. Det tal tvi infört i tvår af-
delning under strecket, belyser ifin mån
denna rörelse, som fortfarande håller
en stor del af Englands allmänheti
spänning.
—
Iibirislia Misionasåltek
Just i begrepp att för «Weckobladets«
profnummer uppsätta en tvådjati för
tvära olyckliga tros- och stamförtvaudter
i Sibirien, hemtade posten till undert.
ett bres från pastor Gravö, hwilket
jag härigenom skyndar mig att, med
hans goda minne, bringa till allmän
kännedom, öfwertygad om att dess inne-
håll både skall glädja och uppmuntra
dem hwilka hittills werksamt intresse-
rat sig för den fibiriska misionens sak,
som ock tilltvinna densamma många nya,
warmhjertade tvänner. Brefwet lyder,
med eks del uteslutningar icke afsedda
för offentligheten-, som följer:
,,Omsk d. 24 oktob. l887. — Se-
dan jag med Gads hjelp lyckligen åter-
tvändt frätt min «. isa till östra Sibirien,
tvill jag meddsia Eder ett och annat
härifiskirn frälst måste jag dock tacka
Gess- iirc de böcker dem Ni genom pastor
..t.·« « i S:t Petersburg försorg, hit
desi-:jt. Före min afrefa österut komma
de mig riktigt tillhanda, och kunde jag
alltså redan då medföra några tiotal
krya testamenten att utdelas åt de kring-
spridda lutheranerna. Synnerligen tvål
Us
i
gjordt af Eber war det, att Ni sände
några estniska nya testatnenten, ty dessa
tvära äfwen försummade stamförtvandter
äro i stor saknad as detta lifsens ord.
Under min resa genom urskogarna på
Altai, fann jag ett par tiotal finska och
estniska förstående och talande trosför-
mandter, arbetande wid guldtvaskerierna
derstädes. Jagen af dem hade böcker.
Enligt deras utsago skulle deras antal
uppgå till omkr. femtio perioner,hwilka
arbetade der i nejden. De leftva så,
år ut och år in, utan att läsa eller
höra Gnds ord, och ingen kommer heller
dit för att påminna dem om hwad de-
ras frid tillhörer. Jag tvar den första
menniska, fom i sådant syfte besökte
denna på guld rika, men på tro och
gudaktighet fattiga trakt.
Af huru stor tvälfignelse och nytta
kunde icke en tvandrande kalportörs eller
missionärs werksamhet blifwa på såda-
na orter! Arbetet att upphjelpa tvåra
trosförtvandter i Sibirien från deras
uselhet, isynnerhet som de ärv få kring-
spridda, är mycket ftvårt; det kan ej
förnekas. Och en missionärs arbete blef-
tve icke det angenämaste och lättaste.
Men den wäg tvår Mäftare och hans
tvittnen gått före oss, tvar icke lättare,
och aldraminst borde detta arbetsfält
helt och hållet försummas för dessa
ftvårigheters skull. Att lära och hålla
i styr barn, som upptvnxit utan tukt
i lastens nästen, samt att tväcka och
leda menniskor, som, så att säga, äro
inroftade i lögn och förställnittg, skulle
fordra ihärdiga arbetare, med en såtväl
begåftvad natur, som ock ett af Herrens
ande upplyst och ledt sinne. Herren
skall tväl sjelf bereda åt sig redskap,
ty werket är ju Haris eget.
J den ciwiliferade werlden hafwa
för längesedan läseterminerna börjat
och skolor af alla slag begynt fin werk-
famhet. Men det tjocka mörkret och
den tunga dimman som htvilar öfmer
förbrytarekolonierna i mestra Sibirien
tvill icke skingra fig. J brist på medel
hafwa äfwen de primititva skolor dem
jag genom några tvänners försorg fick
i gång på tre olika orter i fjol mint-
ras, måst upphöra. Hwad de arma
barnen lärde sig måste de igen,glömma.
Kunde Ni med Edra samlade medel
köpa åt oss ett par tiotal psalmböcker
—- några med grösre stil — 50 st.
små bibliska historier och 50 st. kate-
keser, så wore det bra. Gud gifwe Eder
kraft och ihärdighet att arbeta för mis-
sionen i Sibirien. Han böje ock men-
niskornas hjertan till offertvillighet för
spridandet af Kristi kunskap bland de
mest beklaganstväoda af Finlands barn.
Jag ber om min hjertliga helsning till
alla dem, som ärv tvänner af den Si-
biriska missionen, samt anbefaller Eber
och oss alla i tvår käre himmelske
Faders skydd och hägn, önskande Eder
«Guds fridl« Johannes Granö.«
Att de begärda spalmböckerna m. m.
ära hellre tro att han annu icke sått ögo-
nen öppna för sakens nödwändighet.
Parlamentet har ända hittills icke hel-
ler insett denna nödwändighet. Wåra
parlamentsledamöter från fordom hafwa
haft ögonen öppna för att de ej fjelftva
kunde förswara sin egendom; derföre till-
grepo de lagens hjelp och straff stadgades
mot stöld« och rån. Meri de woro mäk-
tiga nog att skydda sina dött-ar; derföre
behöfde lagen icke för deras skull ingripa.
Hwad frågade de efter att deras fattiga
medbröders döttrar förblefrvo skyddlösa?-
Det är så de flesta af tvära lagsstäm-
melser tillkommit; der lagstiftarene funna
att lag behöfdes, der stiftads lag, men
der nödwändigheten af en lag icke nådde
deras egen erfarenhet, der utblef den äf-
wen. Oin döttrarne till de rika och mäk-
tiga och högt uppsatta skulle wara lika
utsatta för frestelsen till fall som de fatti-
gas döttrar äro det, då, lita på det, skulle
ingalunda det sjette budet blifwit glömdt
wid mår lagstiftning-
Men kanske gör jag justitieministern
orätt, när jag förutsätter att han icke fått
ögonen öppna för saken. Kanske ser han
den blott från en annan sida än jag är
i stånd att se den ifrån. Kanske anser
han att de sensuela drifterna äro så starka,
att prostitutionen måste tolereras, på det
att de aktningswärde qwinnorna må skyd-
das. Detta är ett mycket gammalt inkast,
men ännu har man icke lyckats framdraga
något Tunis köt« dess hållbarhet. Ester
..: z):...:«i jag xoarit i tillfälle att sl-,
ch J racken, att min erfarenhet på detta
område icke är alldeles ringa, är sa icke
förhållandet Osci fä skulle wara, så skulle
man kenxnm till den ohyggliga slutsatsen
oti- lasten är nödwändig. Men lasten är
icke nödmäudig Gud tvar pris! Menni-
skan har en tvida högre bestämmelse än
att likna djuren och hon har äfwen blif-
wit utrustad med förmögenheter, som sätta
henne i stånd att fylla denna bestäm-
melse, blott hon icke nedsänker sig sjelf.
Jag skulle derföre med tystnad kunna
förbigå detta argument, men jag kan göra
mera, jag ran framdraga fatta for att
wisa att det är falskt. J Glasgotv och
i Manchester äro, såsom J weten, de of-
fentliga tillståndfkusen stängde och med
den största uppmärksamhet har man iakt-
tagit hwad följderna af detta steg skulle
blifwa. Och följden har warit den, att
långt ifrån att aktningswärda qwinnor
blifwit antastade, äswen den hemliga ro-
ftitutionen i betydlig grad aftagit. ter
ett betvis för att der tillfälle till fynd
gifwes, der fyndar man, men der tillfälle
saknas, der låter man bli!
Derföre, mina damer och herrar, låtom
oss icke göra några kompromisser. Wi få
icke nöja oss med en lägre måttstock för
sedligheten äro den Gud sjelf förslagt oss
Wi kunna wara fullkomligt säkra på att
Han wiste hwad han fordrade af oss.
Jag säger icke att roi kunna tvära sådana
han önskar att wi skola mara, men då
det gäller att uppställa sjelfwa normen,
målet för mår sträfwan, så få wi icke
pruta med oss fjelftvaz tvi måste fe till
att wi ställa bansrat högt. All synd
har samma orsak, borttkommenhet från
Gud, och den ena synden står isamband
med den andra: En okysk man har lätt
att blifwa en drinkare, och märkas-» och
både drinkarna och den okyska kunna med
lätthet «-.-T.:s:nn ·tjustvar; den som icke kan
lägga bane pli sig i ett afseende, kan det
icke heller i ett annat. Om wi skola
undertrycka fynden, måste tvi derföre an-
griper den svid sjaswäkrotenx Det« äss-pä«
rörelserna i wårt yferta, på den första
begärelsen till det onda tvi skola akta och
med alla synnerhet basrva tvår ungdom
att akta.
med första skola tills-Lindas pastor G-
säger sig sjelft. Men missionens tvän-
ner borde derjemte fråga sig hurutvida
det icke äfmett kunde wara Gads wilja
att det stora fältät derborta med första
erhölle en eller flere arbetare till, pas-
tor G. till hjelp och bistånd? Och
om, som wi wisserligen tro, fwaret måste
utfalla i denna riktning, böra tvi då icke
uppställa förmerkligandet häraf som wårt
närmaste önskningsmål, mäktigt att
tväcka till bön och arbete? Att på en få
tvild och otacksam jordmon som den
fibiriska smisfionen erbjuder, erfordras
,,en såtväl begåftvad natur, som ock ett
af Herrens Ande upplust och ledt finne«
torde, så mycken sanning det i och för
sig innehåller, liktväl icke behöftva af-
skräcka någon. Pnru mycket godt kunde
icke t. ex. en ny terhetskolportör uträtta
genom utdelning af nykterhetsfkrister,
nya testamenten och andliga böcker så
för gamla som unga! sznnerhet de
fistnämda stå i behof af snar och kraf-
tig hjelp om de skola kunna räddas ur
den andliga och sedliga förtvildning som
eljes, jemte trasor och hunger, med
wissheten af en naturlag blir deras
arma lottl
En skam för hemlandet är det fåle-
des att de tre små barnskolor pastor
G. på olika orter i Sibirien fick till
ständ, as brist på medel måst upp-
höra. Uti understödjandet af dessa samt
upprättandet af nya sådana på lämp-
liga orter, erbjuder sig derföre ett wig-
tigt och tacksamt fält för den kristna
offertvilligheten Wi äro öfwertygade
om att det ges tusenden i tvårt land
hwilka utan någon känbar uppoffring
kunde understöda missionswerksamheten
i Sibirien, och särskilde borde man
känna sig manad att med fin skärs
lindra nöden och mörkret derborta, nu
då julens fröjdfulla högtid står för dör-
ren och de flesta hafwa råd att skänka
julgåftvor åt anhöriga och tvänner som
ingen brist lida. Omenhwar af,,Wecko-
bladets-« läsare skulle som jnlgåfwa till
Sibirien insända blott en mark, kunde
dermed redan åtskilliga skolor stiftas
och underhållas. Ett sådant sött
att antvända sina julpenningar skulle
säkert icke minska julens glädje. Un-
dert. skall som härtills tned nöje emot-
taga insända bidrag, samt derför redo-
tvisa i Weckobladets spalter.
Jnneslutande den Sibiriska Misionens
sak i allas wåra medkristnes böner och
tvarma intresse, hoppas wi äfwen fram-
deles i dessa spalter meddela under-
rättelser från det fjerran fältet samt
tid efter annan träffa Weckobladets
ärade läsarekrets.
Ekenäs, d. 29 Now. 1887.
F. Wald. Lönnbeck.
—
Enheten i Britta-.
Joh. 17: 11. Heltge Faber, ben-ara
i ditt namn dem, som du har gifwit
mig, på det att de må svara ett, så-
som wi.
Joh. 17: 20-—23. Men icke beder
jag allenast för dessa, utan ock för dem,
som genom deras ord skola tro på mig;
på det att de skola alla wara ett, få-
om du, ader, är i mig och jag är i
ig, att e skola ivara ett i oss, på
det att werlden skall tw, att du har
sändt mig. Och jag har gistvit dem
den härlighet, som du har gifwit mig;
på det att de skola roara ett, såsom mi
äro ett: jag i dem och du i mig, på
det att de skola wara fullkomnade till
ett, och på det .att werlden skall förstå,
att du har fändt mig och älskat dem
såsom du har älskat mig.
De ord tvi i dag taga till ämne för
tvår betraktelse, äro bland de djupaste,
som någonfiti blifwit fälda på denna
jord, men äfwen, tytvärr, bland de mest
förbisedda. De angistva afsigten och
ändamålet med förfoningstverket —
återställandet af denna heliga enhet,
som tvar Gads afsigt med menniskan,
när han stupade henne, msn som syn-
den söndrat; en enhet, som icke mindre
gäller wårt förhållande till tvår Ska-
pare än wårt förhållande till hwaran-
dra inbördes. Sjelftva stunden, när
dessa ord yttrades, är afanmärknings-
tvärd betydelse. Ett lif af helighet-
det enda jorden skådat — mar fullän-
dadt; natttvarden tvar instiftad; nu
återstod blott den mörka kampeni Get-
semane och den Isista afflutningen på
Golgata. J detta ögonblick likasom
stannar Jesus på sin iväg fram emot
dessa mörka punkter, för att famla och
stärka sig för de stvåra och hemlighets-
fulla skrider, som nu skola begynna. J
gemenskapen med Fadrcn har han all-
tid hast fin styrka, och denna styrka har
han nu mera än någonsin behos as.
Dan återkallar dittr mymritnvamåtet
med sitt ankomst till jorden; hans blick
hwilar på den lilla skara, som följt
honom under hans tvandring och ät
hwilketi han öfweranttvardat uppdraget
att förkunna och ntoreda han-i zira.
Han inskärper hos dem sina sista lär-
domar, hwilka yttrade i en sådan stund
äro att betrakta som en sammanfatt-
ning af allt hwad han tillförene lärt
dem, Hela deras skröplighet ligger öp-
pen för honom. Han fer dem lemnade
ensamma, förskingrade, förskräckta och
twiflande, och han beder för dem-s J
sin faders hand anbefaller han dem,
Huru falla ej orden från hans läppar,
när han talar om dem med sin fader:
på det att de skola tvara ett, så-
som tvi. Men hans blick skådar äf-
wen framåt; han ser alla de millioner,
som i kommande tider genom det ord,
han gifwit sina lärjungar, skola tro på
honom, och han beder för dem alla:
att de skola alla svara ett, sä-
fom du, Feder, är i mig och jag
är i dig, att de skola wara ett
i oss, på det at werlden skall
tro att du har fändt mig. Enhe-
ten war således det mål, som den bort-
gående Jesus uppstälde för finalärjun-
gar, men äfwen det medel, genom hwil-
ket de skulle wisa werlden, att hans
lära tvar af Gud,
Huru har tväl den kristna kyrkan
förhållit sig till denna Jesu sista bön? s
Kis, split, ofördragfamhet och misstro ,
mot hwarandra, en farifeisk egenrätt-
färdighet och förlitan på det egna
jag’et, ett hårdt, ja grymt fördömande «
af olika tänkande — detta är hwad de,
som kalla sig efter Kristi namn, lagt i
dagen och ännu lägga i dagen. Bro-
der och syster, huru borde tvi icke bly-
gas, när tvi tänka på allt detta. Witt-
nar icke det, att wi med Jesu ord för
ögoneti ännu kunna tvara kärlekslösa
och fördömmande mot hwarandra, i
lika hög grad om ett inskränkt förstånd
som om ett härdt hjerta? Stod icke
i den skara, som denna minnestvärda
stund omgaf Jesus, den ifrige men opå-
litlige Petrus, hwars tro uppflammade
så lätt men slocknade lika lätt; stodo
der icke tordönets söner, af hwilka den
ena senare skulle blifwa kärlekens apo-
stel; tvar der icke Tomas twiflaren,
som behösde och af fin herre sjelf er-
höll betvis för fin tro? Skulle icke till
dem snart fälla sig Paulus, trons apo-
stel och den stränge Jakob, gerningar-
nes omutlige ifrare? Företedde de icke
tillsammans alla de olika skiftnin« arna
i den menskliga karakteren och trosupp-
fattningen af Kristus? Stod icke Jesus
ibland dem såsom dfnsetvjna fullheten,
ltta mycket högre ac’ oe aua som ytm-
melen är öfmer jorden, som det ska-
domliga är öfwer det menskliga, hel-
gande sig för dem. Och blir icke genom
olikheten i deras sätt att fe och emot-
taga honotn, den bild as honom, som
de öfwerlemnat åt oss, få helgjuten
och fullkomlig?
Så står Kristus ännu i midten as
sin kyrka, medan de menskliga, inskränkta
uppfattningarne af honom, med sin be-
gränsade blick och fin ftvaga tro, fe ho-
nom hwar frän sm skilda synpunkt.
Du ser honom kanske från en annan
sida än jag, och det är tväl att du gör
det, ty skulle alla se honom från sam-
ma trånga synpunkt och med satuan jordi-
ska sinne som jag, så skulle wi få en mäng-
bild af honom. Wi se dock båda Kristus,
och derföre måste tvi älska hwarandra.
Lätotn oss höra huru hatt upprepar
sina uppmaningar, huru han skärper
sina uttryck: på det att de skola
wara fullkomnade till ett ochpå
det att werlden skall förstå, att
du har sändt mig och älskat dem
såsom du älskat mig. Står icke
rundt omkring oss den werld, som tvi
skola öfwertyga att Kristus är Gads
Son dermed att tvi äro ett. O,i
sanning, tvi hafwa mycket att begråta
och afbedja. Herre förlåt oss tvår
brist på kärlek!
Wär. politiska östverblick, ehuru
redan färdig satt, nödgas tvi låta
utgå i brist på utrymme.
—
zen satta lilippuu.
Hwar söker du, minska, ditt fäste,
När ftormarne rasa kring dig?
Hwar darrande dufwan ett näste
Wäl finner till htvila för sig?
Ett has är det menskliga listorna
Ack, bräklig är« farkosten der.
När fram oss en rid den har driftvit.
Deii sjunker, den mera ej bär.
Meningar många jag känner-
Sonc tjusa jo snillet: ljkmäl «
De torka ej t ren, son-. ors-snäpp
De gistva ej ro åt min sjal.
Sådatia många ju redan
Sotn irrb oss ha lyst for en stund
l
—- es« menisi dee tanske — men sedan
De iskallt dok åter till grund.
EU «"«-.IP0 silkklta siar säker,
—-·.T-. 911 klippan med korset uppåt
Hur wredgav mågen än tvräker,
Den katt derl ej störta ändå.
O fly dit, du arn:a, svin gråter,
—- Tu sömnig drifwcmde flarn —-
Tt) fodret-, isatt ömt dig förlåter,
Der snotlur sitt tvilsnade barnl
lins-s-.nlnlislka Zilliaulnio förslag till
bitet-ämnen under mellan Zan. 1—8
1888.
Tisdagctr d. s Jau. Syndabe-
lä nnelse. af laster, som lien-ska blaud de
trist-in nationerna, såsom dry(t–k;;skap, otukt,
dållelilll tak Vlh missbruk af hu)ilodagen; stora
rdrenbara ol·ittt1oisor, såsom t. er. förtryckande
lagat-, fdrderfkeingante handterinixar eller hat
Umlan MUNle lux och slöseri med Guds-
gälka l lvikssa fmnlsällöklasfey och i andra
missnöje ech afund; hinder fixt- etvangelit se-
ger genont kttlitne bekännares haltande lif; äre-
lystnad Dtll l· · « liland bröder; personlig
otrohet och h-. st i slihållandet till
Gud- högtnod - synder merldslighet
och omerksamh .dmma många kristna
—tr stå utan i s. 15, Otts, 5t, 70, 80,
Int, 13·), Osec —6: ix 147 Mieh. 6:
Neh. l; Jer. d’; Il: l—–9, 18: 5——17;
Sef. 14: 12— e. -agg. 1: 2- —.’ i. Dan. 9:
7–—19. Luk. k-. l-— « ; Joh. 4; stinn s: 9—26.
Onsdage«ti d. 4 Jan. Förbön för
familjerna bön ons- hemmetss helgd kalla
sörhållatidcn L— om de. ass-kliat- Andes wäl-
signelse öfwer,söräldrar-.— bemöda-iden att föra
sina söner och döttrar tilk skrifters; för sjuka
och lidande familjemedtetiirsi tre ftir tjenare; för
lärare och lärjungar wld unisi v-"iteten, ifkolor
isclt lärdtoerk xfamt för sönda-J olorz för unge
mäns och un a qwimiorö föreningar, och för
hwar-fe benid nde att skydda ors uncga för fre-
stelser-, och stärka den moraliska k’u an hos
bada tönistiz xvii 34 «t8: l–tl; 11 ; 119:
1—1ö; 127; ;-131; 133; 5 Eli-os ti: Ord-
smn B: 172t7k östas Ais-S:t 12—35; BJ: ILL-
Tllz 2 Sam.,’ 7z.«’1’k,s-.19; Mal. ?- 11—«l.6;
Mask- 9: 3——.16;.ytati. us- 1-—14; Ef. 5; 22
Js .9; Kol- ts: 12—4: 1; Titus 2; Pred. n:
9—-12:7.
Thorsdtlz m p. 5 qu. Töran
för Gud·okyrka p jorFetix ntt
hwarje medle» må bli Uppspgd qzcg ska He-
llnc Aude O .) i ska-xv att omaks n-» s:
kj« genomspkidens hand; om mera ;–..e: och
samarbete bland de kristna; aln undanrödjande-
Af VWPillll stkiljaktigheterz om att kunna hätta
cleng WWW dag; oin mera s.oisdom och nit
föl-· Ellsbeket Hl.«rvd«de omvänds-: om ungdomens
Upplolifail ! gudsfruktan och de troendes till-
Wkixt i» nådan iom Sau..:»iglsr,g Audes led-
ning ibl- desll le forska i Gads ord, att d-
Må komma till e71 djupare tnsigl af dess sto-:
sanllkllgllki for . sskopar, prester, elvanissstltct
och kyrkliga konststctrierz ont Gads folHO Upp-
rättande till Oit hcl jgake iif oels hängile CTH-.
VM- VM ct« nognare trimmad-« "«k’t Wik
Ulms Uc) Wl mar oset-ras ritl) ·"i"·«a"amci- NF
Kristi, «··nara Clllkvl«»"-tb «»·» . . FOI-» - ; «
122, 132; 1 Woss 28: slu. » « ·
skon. s: 229-—«00; Ef. xxx-» ’ « »
Zeis. 15, 17F Ef 1- IDF-«- 231-1-"22. 93
14«-.·)L; 4z s—!(j; ««-.-.. ls; Upp.21:1- 7.
F«-jsepqoegs p, 6 Jim. Fördönfdr«»1nis-
fi o n s ro e c t s a m y es- c n: om nit for inläsas-ten,
pckz den Hekkge Antes kraft ofrver oet sirs-dikade
ok ek sök akja. betare i emaiigelitnm att de
måtte; betvaiaå Jedllngkhed hängiv-renhet och
frimodighet ; sök de qmwanda bland-hedningarne,
särskiiht dem, som sida forsoljelskx ror ewan elit
skull; s·jk mjssioustkolllh lblbleb Ich Fristad äll-
ska;«. fisk inhemsk kristlig litteratur, om Ju-
dakg, Mzchmnmkdaners och l) mingars om-
wändelfe till Jc’,- Kristi tro; för utrotandet
af auafajska regioner; om öppna börrari
stift-eka sov Gude- ltl3««s Ock) Ziptds sovandet af
sjashkspdcszz km tualsnaielfc ofins-: alla mis-
sionskenfereitsek, som stol-: håll-is d .ia år. Ps.
2, 67, 72, ud, 126; Ef. u: 1—«:;, zo: s— ,
35, 4tt, 44« 55, CU; Matt. Sl: 35—-38, 13: 24
–33; 28 16-220; Joh. 12: 20—32; «.slp. g-
10z zi—«;8, 17z 22—Zl; Rons. 1(): ispla-
Lördqgegs Vo 7 Jans Bötl s H- na-
—»jongk«a; för tia-ungar ock) ull äswerhet,
att tvi må hajk-la ett. linle ksch fredligt lif;
( sår lagstisare o Ej MM, att«isiist! lagar må
stifta-. och oas; om animerat-sadean un-
dertryckand lpvhöfivatide af all arymhet
om fred i itisku werldettxi fös soldater
och sjö-mar emigranter orts rest-mo; om
folkens be - frånskatoliciimnna midske-
pklfe pip Ifgr n; om ett iränstapls’a.».rc för-
hållande kli-äran famhälläkliisserna: om en för-
dättrad stilistisk-; stil ditt f.1«tig;.·. si:t.:y«i«t«.-klas-
sen-, om tik slord pä hela jorden; ven anmo-
eqllstq käjslatis knäckande i allmännare kretsar
särskilde med afseendc ätnyktcthet och filantro-
piskt arbeis iland de usla och lidande. Ps. 20,
BS,
l
47» Ek, öls, 75, 82, tt)7, :il——43;5144:
—’« Ldsps 31:1-——9; Jer. ö: 20—t)2, 18
—ts" ek « 1-—-1l3 477 "l——12:N-Jm. is
« «.i«-« L; Petr. ex «-)-—––.-
SOU- 6Jan. Predtknin-
gs T- WC , , rike och owtklige iHerrens
wezt allt. metande att edert arbete icke är
fot . is« t· tren· 1 Kok. 15 58.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
