Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Nyreen har äuuii icke utfallit· Deii
marning som gifioits dem att i sina
predikningar icke uppträda emot deii lu-
therska kyrkans ,lärofatser, har endast nia-
rit beroende af ett muntligt meddelande.
— Det föredrag, med hivilket pa-
stor E. Bergroth i tisdags assliitade en
ferie deliois ganskci listiga och anslående
föredrag om Finlands kyrkohistoria, ioar
besökt af ett större antal åhörare änden
lilla lokaleii beqioäiut kunde inrymma,
men gjorde det oaktadt icke något godt
intryck. ·När ioår kyrkas prestersjelfioa,
såsom pastor Bergroth wid detta tillfälle
det gjorde,beprisa sin kyrkas tillstånd och
dess lärares andliga standpunkt, då gifives
det i sanning föga utsigt för att denna
kyrka skall kuuiia renas och höjas. Det
första ioilkoret för ett framsteg till det
bättre är ett ödmjukt inseende och er-
kännande as de brister, som finnas. Af-
» ioen de ioälgöreuhetsinrättningar och för-
eningar, hivilka talaren uppräknade få-
som ctt beivis på kyrkans blomstring,
iooro nästan pinsamma att höra. Oni
ett samfund så mäktigt som lutherska kyr-
kan i ivårt land är, hioilket räknar sina
inkomster i millioner, sina prester i tu-
sendetal och siua anhängare iså stora
skaror, att hon —- kyrkaii — utgör en
stat inom staten, icke åstadkommit mera
än så, då är ett uppräknade deras ett
ömkligt beiois på hnrii ringa det är som
hou uträttat. De från ftatskyrkaii af-
ioikaude andliga rörelserna geuoingingos
nog ytligt och ensidigt, och yrkandet att
fritänkare böra få rätt att utträda ur
kyrkan, affpisades med den kategoriska
förklaringein att enär kyrkait betraktar dessa
fritänkare såsom andligen oiuyiidiga och
sig sjelj soui deras uppfostrarinna, hon
omöjligen kan beioilja dem denna rätt
och derföre betyder äsiveii allt yrkande
på iitträdesrätt för dissenters ,,platt in-
geniiug«. Wi fråga dock pastor Berg-
rmh: gäller Kristi eget bud och före-
douiar äfioeu ,,platt ingenting?«
—- Finfkt theuiötc med sång och fö-
redrag hålles i söndag kl. 7 på aftonen
i Alliaushnset. Entråe 25 p.
Marie bebådclfedag predika:
J Nikolaikyrkanz finsk högmessa kl. 9 pastor
Vengelsdorss5 — siveiisk högmessa kl. 12
pastor Hahl.
J Gamla kyrkan: sioeusk högmessa kl. 9 pa-
stor Hahlz — finsk höginessa kl. 12 pastor
· Bengelödorss.
A Wuorela: finsk gudstjenst kl. 10.
Wid Georgsgatan l2: Predikan kl. 11 af
pastor B. A- Carlsoii, kl. 5 af W«in Hägg-
nian.
«-
3 Alliaushiiset: Predikaii kl. 11 s. ni. och 5
e in af E. M. Lindh; kl. 7 e. in Finskt
thåmöte « —
Gräsiikiksgatau 12: Lördageii o. Söndagen
predikan kl. li f. m. och 7 e. in. af G.
M. Giescke.
Söiidagen predika:
J Nikolaikyrkaii: sFinsk högmesssa kl. 9 pa-
ftor Bäck; — fiveusk högmessa kl. 12
pastor Hildcåiix
pastor Broberg-
J Gamla kyrkm: Swenfk högniessa kl. 9
pastor Hildeii; — finsk högmessa kl. 12
pastor Väckz — sivensk aftonsäng kl. 6
pa tor Hayt-
tkt Wuoreia Finsk predika-i ki. 10.
Wid Georgsgatau l2: Swensk predikaii kl.
11 af pastor B. A. Carlson och kl. 5 e. in«
af W:m Häggiitan.
J Allianshufet: Finsk barii predikan kl. 9
af A« Mäkineii. Swensk predikan kl. 11 af
missionärs E. M. Lind; kl. 7 af flere tala-
re, kl. 5 finsk predikan af· A Mäkinen.
— finsk astonsäng kl 6
Utlandet.
Kejsar Fredrik III:s manifest.
Dageiis ioigtigaste nyhet, hivilkeii trängt
alla andra åt sidaii och isrigt kommenteras
af den europeiska presseic, är de båda
manifest, med hivilka Tysklands nya kej-
sare tillträdt sin regeriiig. J dessa do-
kument utioecklar haii det program han
fastställ för sin regering, — fred utåt, fram-
åtskridaiide och iittoeckliiig i det inre. Då
dessa båda manifest onekligen äro af stor
betydelse, icke blott för Tyskland, utan
för hela den nuioarande ioerldspolitiken
införa ioi dem här. i
I.
Till mitt folk.
Kejsareii har slutat sitt ärorika lif.
J min högt älskade fader, som jag begråter
och som med mig mitt kungliga hus sörjer i
djupaste smärta, förlorar Preussens trogna
folk sin ärekröiita kung, tyska nationen grund-
läggaren af sin enhet, det äteruppståndua ri-
ket den första tyska kejsarenl
Oupplösligt skall hans höga namn ivara
förbundet med tyska fosterlandets storhet, i
hwars pånyttfödelse preussiska folkets och sur-
starnes ihärdiga arbete skördat sin största be-
löning.
J det kung Wilheliii med aldrig tröttnande
landsfaderlig omsorg bragte denpreussiska hä-
ren i höjd med dess allivarliga uppgift, lade
han den säkra grunden till de tyska ivapiiens
under hans ledning wunna segrar, ur hivilka
den nationella enheten framgick- Han tillför-
säkrade derigenoin riket en maktställning, soin
hwarje tyskt hjerta hade längtat efter, men
knappt wägat hoppas pä.
Och hivad han i heta, dyrköpta strider för-
wärfivat ät sitt folk, det blef honom beskärt
att befästa och ivälsiguelserikt befordra genom
ett långivarigt freds-arbete under mödosamma
är as hans regering-
Säkert stödjande sig på sin egeii kraft, stär
Tyskland aktadt i folkens rådslag och begär
endast att under fredlig ntweckliiig fä glädja-s
åt det munna.
Att fä är, ha tvi att tacka kejsar Wilheliii
för, hans aldri« sivikande pligttrogenhet, hans
oaflåtliga, endat ät folkets iväl egnade werk-
sainhet, stödd på den af preussiska solketoför-
äiiderligt bewisade och af alla tyska stammar
delade offerivilliga hängisivenheten. «
Pä mig hafioa numera alla rättigheter och
pligter öfivergätt. hwilka äro förbundna med
min ätts krona och hivilka jag är besluten att
fullgöra under den tid, som efter Guds ioilja
skall blifwa min regering beskärd.
Genointrängd af storheten af min uppgift
skall det ivardci hela mitt sträfioande att fort-
sätta iverket i samma riktning, i hivilken det
begyntes-, att göra Tyskland till en fredsasyl
och att i öfwerensstämmelse med de förbundna
regeringarna tisiveiisom med rikets och Preus-
sens författningseuliga organer sörja för Tysk-
lands ivälfärd.
Till mitt trogna solk. som under en århun-
draden läiig historia i goda som onda dagar
hållit si till iniii ätt, hyser jag ett orubbligt
förtroeii e. Ty jag är öfivertygad om att på
gruiidivaien af det oskiljaktiga bandet mellan
furste och folk, hwilket, oberoende af hivarje
förändring i statslifivet, bildar det Hohenzol-
lerska ljusets oförgängliga ars. min krona all-
tid htvilar lika trygg som det lands wälsärd.
till hivars regent jag nu är kallad och hwiltet
ja lofivar att ivara en rättivis och i glädje
ochI sorg trogen konung.
Giid skänke mig sin ivälsignelse och kraft
till detta werk, hwarät mitt lif framdeles är
egnadt-
Berlin,"deii 12 mars 1888.
s F r e d r i k.
Il.
Till rikskaiijlcrcn och presidciiteii för
statsiiiinisterict.
Min käre furste!
Wid tillträdet till regeringen är det
ett behof för mig att ioäiida mig till-
Eder, min faders iuångårige och mång-
bepröfivade förste tjenare. Ni har tva-
rit deii trogna och modiga rådgifivareii,
som gifioit hatts politik dess form och
framgångsrikt utfört densamma.
Eder är jag och förblir mitt hus för-
pligtadt till den ioarniaste tack.
Ni har derför framför andra rätt att
ioeta, hivilka synpunkter skola blibestäiu-
maude för min-regerings hållning.
Rikets och Preussens författning och
rättsordning måste framför allt befästas
i nationens ioörduad och i sederna. Så-
dana rubbuingar böra derför om möjligt
uitdioikas, hivilka föranledas af täta mex-
lingar i statsiiirättningar och lagar.
Befordraudet af riksregeriugens tipp-
gifter måste lennia de sfasta griiiidioalar
oberörda, på hivilka Preussiska stateii
hittills hioilat säkert-
J riket böi·a alla förbundna regerin-
gars författningsenliga rättigheter aktas
lika saiuioetsgraut soiu riksdagens-, men
af båda bör samma aktning för kejsarens
rättigheter fordras-. Derioid bör hällas
i sigte, att dessa ömsesidiga rättigheter
endast skola tjena till att befordra den
allmänna ivälfärden, som skall förblifioa
högsta lag, och att städse hänsyn måstetagas
till nya framträdande, iverkligt nationella
behof.
Deii nödivändiga och säkraste borgen
för det ostörda besordraudetas dessa upp-
gifter ser jag i det oförsioagade bema-
raiidet af landets förswarskraft, min be-
pröfivade armö och den uppblomstraude
mariueu, för hivilkeii allwarliga pligter
uppstått genom förwärfioaiidet af kolo-
nialbesittningar. Båda måste beioaras
på höjden af utbildning och ioid en fnl-
ländad organisation, hivilka omständighe-
ter ha grundlagt deras ära och skola sä-
kerställa deras framtida duglighet.
Jag är besluten att föra regeringen i
riket och i Preussen under samioetsgrant
iakttagande af riks-— och landsförfattuiu-
gens bestämningar. Desamma ha blif-
wit faststälda af mina företrädare på
tronen under klokt erkännande af de oaf-
ioisliga behofioeti och af de sioåra tipp-
gifter, som måste lös-is i det sociala och
i statslifioet. De måste iakttagas afalla,
för att kunna ioisa sin kraft och sina
ioälsignelserika ioerkningar.
Jag ioill, att den sedan århundraden
af mitt hus helighållna grundsatsen af
religiös sördragsaiuhet äfioen framdeles
skall lända mina undersåtar till skydd«
hwilket religionssamfuud och hivilken be-
kännelse de äii må tillhöra. Eiihioar
bland eder står mitt hjerta lika nära, och
alla hafioa ju under farans dagar ioisat
samma häiigifioenbet.
Ense med iniu faders åsigter skall jag
ioarnit understöda alla sträfioanden, hivilka
äro egnade att höja de olika samhälls-
klassernas ekonomiska ioälbesinnande, att
försona stridiga intressen och attester
förmåga mildra oundioikliga misshällig-
heter, titan att jag dock håller det för
möjligt att genom statens ingripande göra
slut på allt ondt, som ioidlådersainhället.
J nära samband med de sociala frå-
gorna synes mig ioårdeii oiu deii upp-
totixaude ungdomens uppfostran. Måste
å ena sidan en högre bildning göras till-
gänglig för allt ividare kretsar, bör dock
undioikas att genom halfbildiiing skapa
allioarliga faror, att anspråk på lifioet
iväckas, som nationens ekonomiska krafter
ej kuuiia tillfredsställa, eller att genom
ensidigt efterfträfivande af ökadt metande
den egentliga uppgiften leniuas obeaktad.
Eudast ett på den sunda gruiidioalen
af gudsfruktan och enkla seder nppiouxet
slägte skall besitta tillräcklig motstånds-
kraft för att öfiverioiuua de faror, som
under en tid af rask ekonomisk ntioeckliug
iippioäxa för det hela genom exemplet af
enskildes höga lefnadssätt. Det är min
ioilja, att intet tillfälle må försummas
att i det offentliga lifioet toerka derhän,
att frestelsen till ett omåttligt slöseri måtte
iiiotai«betas.
Hioarje fiiiansielt reforiuförslag är på
förhand förfäkradt om mitt fördomssria
beaktande, ifall icke den kända sparsam-
heten i Presfen gör påläggaudet af nya
skatter öfioerslödigt och möjliggör en lätt-
nad af de uiuoaraiide bördorna
De större och mindre korporationer i
jag för ioälgörande. Deremot torde det
böra ställas under omprösniug hiirnioida
icke den dessa korporationer bemiljade be-
"skattuingsrätt, som utöfwas af dem utan
tillräcklig hänsyn till samtidig beskattning
från rikets och statens sida, kan för myc-
ket»betuuga den enskilde-
T« Afmen bör tagas i öfwerwägande, hu-
ruioida icke en förenklig af einbetsioerkeu
kunde åioägabriugas i sådaii riktning att
en förininskning af antalet embetsmäu
skulle möjliggöra en förhöjuiiig af lönerna-
Lyckas det att beioarii i kraft grum-
ioalarna för stats- och samhällslifioet, så
skall det ioarci mig en särskild tillfreds-
ställelse att bringa till full utioeckling den
blomstring, som tysk konst och ioeteufkap
i så hög grad förete. .
J och för förioerktigandet af dessci
miiui afsigter räknar jag pä Ederså ofta
ttsifade hängifioeuhet och på understöd af
ed.r bepröfivade erfarenhet.
Må de: förunnas mig att under enig
sannverkau såioäl af folkrepresentatiouen
som myndigheterna och genom förtroligt
samarbete med alla klasser af befolknin-
gen leda Tyskland och Preussen till nya
segrar på den fredliga iitioeckliugeus oin-
råde.
Obekyiurad om glansen af ärofulla och
stora bragder, skall jag ioara tillfreds-
stäld, oiu det en gång kan sägas om iiiiu
regering, att den ioarit en ioälgerning
för mitt folk, nyttig för mitt land och
en ioälfiguelse för riket.
Berliii den 12 mars löss.
Edet« ioälbeioågne
Fredrik.
Reslektiouer från landsorten.
J u:o 2 af kyrkliga månadsbladet »War-
tija« förekommer en af pastor K. A.
Hildeåu skriftoeii anmälan af hi« biskop
Alopaei för en tid fedaii utgifiia brochyr
i anledning af fisthållnabiskopsioisitation
i Helsingfors- Deiiiia lir Hildöiis upp-
sats innehåller så många försåtliga iii-
siiinatioiier mot den i ioidsträckta kretsat-
högt aktade och hjertligt afhålleii stifts-
styresmaunen, att dess läsning måste
isioarleinna ett i högsta måtto pinsamt
intryck hos alla, som icke äro fångne i
partilidelseii. Det är likioäl icke för
dessa angrepp mot den mördade broshyr-
författaren, afseende att nedsätta honom
i det talrika partis ögon, för hioilket
pastor Hildeii är ett af de högljuddaste
fpråkröreii i landet, som ioi t git den
nämnda uppsatsen i ,,Wartija« till tals.
Wi äro neniligeii öfioerltiaade, att biskop
Alopaens skall hädanefter såsom hittills
utan att akta på partiernas domslut lugnt
iverka i fitt dyra ausioarsfulla kall, om
han ock kan känna det smärtsamt att af
en kyrkans tjciiare blifan hänsynslöst
tadlad för sitt allmarliga bemödande att
följa deu store öfwerherdeus kärleksliiid.
Mendet är deu häpnadsniäckaude trång-
brösteiihet, om hioilken pastor Hildeiis
uppsats ioittnar, som kommit oss att
ioidröra densamma. Författaren uttalar
deri gång ester annan fin förtrytelse öf-
ioer att biskop Alopaeus icke i sin bro-
shyr yttrat något sådant förkastelsens ord
oin det ena eller andra slaget af
kristne dissenters, som herr Hilds’kii,
skulle ioilja finna deri. Det allena —
synes hr H. iiieua — skulle hafioa toa-
rit en biskop i landets luth. kyrka rätt
ivärdigt, och det hafioa denna kyrkas med-
lemmar rätt att af honom fordra. J
sanning, om det är efter sådan måttstock
luth. kyrkans biskopar skola bedömas, då
är det få godt att hon ock straxt uppger
benämningen »eioaugelisk« kyrka. Mer
papistifk kan hon ändock näppeligen blif-
ioa. Widcire klandrar hr H. ock, att icke
den luth. kyrkobekäuuelsen af hr biskopen
förklaras för den i alla stycken obetin-
gadt fauna, och att icke barndopet säges
ivara oiuidgäugligeii iiödioäiidigt (ioälttä-
mätöiu) s— (till saligheteu?). Ack, du
arma Luther! Oclj J, konkordiformelns
författat-el Till hivilka ofelbara påfioar
hafioen J ej lilifioit upphöjde! Och du,
arma protestantiska kristenhet, hnrii ioill
du förfmara att du icke döper hednabar-
uen? Barndopet är ju oiiiidgängligeu
nödwändigt; men när dn först ioill un-
derivisa hedningarne innan du döper deni,
få få de ju icke det oundgäiigligen nöd-
ioändiga dopet. Må det förlåtas oss.
att ioi i mår landtliga enfald förirrat oss
i sådana reflektioner i följd af hioad
ioi få höra från hufwudstadeu.
Eii aunau tilldragelse, som ioäctt åt-
skilliga tankar hos oss, är kyrkorådets i
Taioastehus förfarande emot lekmanna-
predikanterne Braxån och Nyr6n. Wi
ioiljii ivisst icke förneka, att kyrkorådet
enl. § 3x3 i gällande kyrkolag haft rätt
att förbjuda deras uppträdande, i hän-
delse de — nota bene! —- iippträdt med
»läroföredrag, soni strida mot deneioan-
ge lifta läran eller« ledt till oordnin-
gar«. Meu just ett sådant uppträdande
torde hiirioidlag tills ioidarc ioara obe-
ioisadt. Jcke ntau afsigt torde lagstifta-
ren i nämnda paragraf as kyrkolagen
hafioa begagnat uttrycket ,,deii eioangeli-
ska läran« (icke den eniaug lutherska.)
J hivilka punkter nn än herrar Vraxöit
och Nyröu må afioika från den luth.
kyrkobekäinielsen, så mycket tro iui oss
meta, att de för sitt fainioetes skull icke
kiiuiiat predika oeituuigelisk. d.ä. mot
eioaugelium stridande (papiftisk eller hivad
deii må kallas) lära« Oclj hivilka de
störande oordningar må hafioa warit,
som deras predikan skulle förorsakat, är
icke« heller ännu ådagalagdt; åtminstone
har allmänheten blifioit leinuad i okun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
