Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af landtdagen. Ett förespel till densam-
ma egde redatt rum toid debattett ottt det
20 kapitlet i strafflags-föreslaget, htoilket
hattdlar otn straff för otuktsförbrytelser.
— »Finlands läkare äro lika nm-
sertvativa som Finlands prester«, skall
Björnson haftoa yttrat. Wi äro dock
glada att intyga att ttttdantag finnes från
denna regel. Jcke mindre ätt 14 af
Finlands läkare haftoa undertecknat biskop
Alopei fedlighetspetition till landtdagett
fatttt dertned toisat att äftoett de intagit
dett högre ståndpunkt i sedlighetsfrågtttt,
på htvilkett flertalet af utlandets fram-
ståettde läkareattktoriteter sedan en längre
kid stått.
—- Ntttt i bokhandeltt. (Rnko uk-
sesta, (Out Böneu) Uskoutie-
teittett Tutkistelma, jottka teki
Ludwig Enktvift. Helsingfors-
Finsta Litteratursällfkapets tryckeri.
— Spridda uttalanden isedlig-
hetsfrågan af läkare i flcre länder
är titeln på ett litet häfte, fottt utkom-
tttit i bokhandeln och säljes till det bil-
liga priset ät 15 penni. Dessa uttalan-
dett torde till evidens ådagalägga att ta-
lesättet, att läkaretoetenfkapen fordrar
prostitutionens regletttetttering, iir falskt.
—- Förfiiljuingeu i Allianshnset till
förtuån för bartthenttnet toid Hafsgatatt
ittbragte 753 mk, 73 p., för htoilkett
fttnttna hembäres tack till alla sottt der-
till bidragit-
— Wåra prenumeranter gin-as
uppmärksamma på att Elliissionsbokham
deltt är flyttad till Alexandersgatan 40.
— Skulle det ej wara nödigt att
på biblisk grttttd werkltgen bewisa
den »iordäta fulländtnugens« tnök
ltgyet, art och werklighet? strifwcr
till oss signaturen E. O. S. — Wi
hoppas att, så fort de brännande frågor,
sottt nu stå på dagordningen lagt sig och
tttryttttttet i toårt lilla blad det medger«
knutta, ttted stöd af framstående bibel-
exegeters samstämmigt uttalade åsigter,
betoisa åtntinstone denna fulländnings
möjlighet och sannolikhet.
Piugstdagctt predika
J Nikolailyrkanc finsk högtnesfa kl. 9 pastor
Bengelsdorff; — ftvettsk högntessa kl. 12 pa-
stor Hahl; — finsk aftonfäng kl. 6 pastor
Hildett.
J Gamla kyrkan: fwenst högtnessa kl. 9 pa-
stor Haljl; — finsk högtnesfa kl. 12 pastor
Bengetddorff; — fwensk aftonsäng kl. 6 pa-
stor Bäck-
Ä Wuorcla: finsk gudstjenst kl.10.
Wid Georgs-talan 12: Swensk predikan kl.
lt f. m. och kl. 7 e ut. af pastor B. A.
Earlfon.
J Alliattöhufet (Högbergsg. 22) Predikan kl.
ll f. m. af E. Björkenljetnt kl. 7 frälsnings-
tttöte; kl. 5 e. m. finsk predikan af A. Mä-
kineti.
Gräswiksgatan R:o 12 Pingstdagen predik.
- kl. 7 e. m. af Petter Malntqtvist.
Andradag Pingft kl. 7 e· m. af Mäktittett.
Atmondag Pingft predika
J Nikolaikyrkan: finsk högmesfa kl. 9pastor
Bäck; — swenfk högmesfa kl. 12 pastor Hil-
dett; — finsk aftonsättg kl. 6 pastor Bro-
berg-
J Gamla kyrkan: stoenfk högutesfa kl. 9 pa-
stor Hitdettz —- sinfk högmesfa kl. 12 pa-
stor Bäck; — ftvensk aftonsättg kl. 6 pastor
Enktoift.
Ä Wuorcla: finsk gudstjenst kl. 10.
Wid Georgögatatt 12: predikatt kl. 11 f. tn-
och 7 e· ttt. af W:ttt. Häggmam
J Allianshttset: (Högbergsg. 22) predikan kl.
11f.nt. af K J. Karlberg kl. 7 frälsnings-
tnöte; ik. t) finsk predikatt af Mäkinen.
Meddeladt frätt
allmänheten.
Herr F. W. Lönnbeck och den
finska kyrkan.
Wår finska kyrka tttotstoarar i alla de
af hr Lönnbeck toid den ittre missionens
qtoartalstttöte i Helsingfors uttalade sor-
drittgarna på en rätt kyrka. Det synes
att han nästatt ord för ord afskriftoit
kyrkolagens § 101, då det heter-: ,,J-
främsta rummet bör en sträng kyrkotttkt
upprätthållas, men icke ett tukt, sottt
i öfroerensstätntnelse med bibeln toarttar
och söker upprätta honom samt, såfottt
ett sista ttiidfallsåtttät«d, för en tid ute-
slttter honom, för att åter, få fort hatt
ångrat sig, upptaga honom i sitt fköte«.
— Utesltttattdet katt toäl omöjligen gälla
annat ätt natttttardens begående; ty pre-
dikan tttåste de ttteslttttte jtt få höra, ej
heller katt det skada ttågon att deras
namn ätttttt qtvarstå ikyrkoböckernaIOnt
kyrkan ej katt fås att följa sin egen lag-
stiftning, så är det tväl icke just större
hopp ottt att hon skulle iakttaga en hr
L:s likalydattde bestämmelser. Och det
är tttt åtminstone säkert, att icke blir hott
derigenom renare, ttttt de retta medlem-
marne, utgå ifrått henne fatttt ha sitt
egen sakrantentsfirningl Hmad specielt de
isolerade s. k. ttatttoardsföreningarna be-
träffar, så äro de beroende as en för-
tvräugning as det apostoliska ordet i 1
Kttr. Il: 1. Apofteln säger: »tnenttiskau
(= hwar och eu) skall hålla oss före,
att tvi äro Kristi tjettare oclj fkaffaretill
Gttds hemligheter (=sakrantent)«. Alli-
så heter det icke: hittar och ett tttå anse
sig sjelf fottt fkafsare etc.! Aposteltt
hade jtt förut sagt: «toi äro lästids-med-
hjelpare; J ären Guds åkertoerk, Guds
byggnittg«. För undtoikande af missför-
stånd, toill jag nämna att jag ejfordrat«
ttågott f. k. »apostolifk snecessiou«, tttatt
församlingens lagliga kallelse till att
handhaftoa fakramentertta.
Hr Lönttbeck säger tvidare: ,,«iristi kyr-
ka på jorden bör till sitt toerksattthet ute-
slutande tvara af andlig art· Såsottt
sådan bör hon icke underordna sig ttågott
jordisk myndighet«. Allt detta tycks nu
hr L. återigen ha tagit ttr kyrkolagens
§ 4551 Der heter ju: kyrkan sjelf ge-
ttottt sitta representanter på kyrkomöte
eger antaga ny psalm- och etoattgelii-
bok, kyrkohandbok, katekes och bibelöftoer-
sättning; hon är således absolut »obero-
ettde« på det rent andliga området! Oclj
ottt tnatt tttt toill toara riktigt uppriktig,
så måste tttatt ju erkänna, att staten toisst
fordrar af kyrkoherdarue statistiska tabel-
ler i långa banor; men tttatt katt ju der-
toid anställa tnedljjelpare eller hellre med-
hjelparinuor; kyrkoherdars lön räcker jtt
i allmänhet dertill och då så de fjelftoa
tttera uteslutande arbeta i det rent and-
liga. Slutfatsem namnet »statskyrka«
passar icke just på toår finska kyrka.
C O. S.«
gav ar.
Wi hoppas att hr Lönnbeck, fottt här
uppställes såsom ett tttottoigt till hela
den finska kyrkan, sjelf skall stoara på
oftoanståettde. För toår del förutskicka toi
endast den atttnärknittgett, att ottt denna
kyrka icke lyckats förtoerkliga fittegetpro-
gram, få torde orsaken ligga deri, att
sjelftoa hennes organisation från början
gjorts sådatt, att hon nödgats isig upp-
taga beståndsdelar oclj förelägga sig tipp-
gifter, sotn enligt bibelordet böra toara
oförenliga med en kristen kyrka. th det
torde icke ktttttta förnekas att den finska
kyrkan htoilar på dentoerldstiga maktens
grttttd och är en statettstjenaritttm. Dett
omständigheten att hon sjelf får antaga
sitta handböcker, förtttinskar icke detta
faktum.
Tillika bedja toi hr E. O. S., att då
ltatt ett gåttct anfört 1 Kor. sl: 1, hwil-
ket ställe hatt tyckes förmena ålägger htrtar
och en att hålla de ftatskyrkliga prestertta
för fkaffare till Gads hemligheter, han
närmare måtte behjerta dett följande
toerfeu, fottt lyder: »Nn söker tttatt in-
tet annat hos en fkaffare ätt att ha tt
är tr ogen«. Htoitkeu är således ett
rätt skaffare? Witkoret för ett fådatt är
icke ett genomgången examen tttatt endast
att hatt är trogen. Oclj ttted detta ttt-
talande af apostelen har äftoett de kyrk-
liga presternas förtttåttsrätt till skaffare-
platserna i Gnds rike förfallit.
Ett par ord ont dödsstrasset.
,,Dtt skall icke dräpa«.
Hur tidehtoarftoen ätt aflösa kuperan-
dra, uppfattning- tänkesätt läror och lagar
stifta, torde dock dett fedelag, sottt kort
och enkelt uttryckes i Tio Gttds bud, för
etoärdliga tider utgöra rätte-snöret och
grttndtoaleu för den förnuftiga toarelfeus
sedliga tilltrtaro och uttoeckting, htoilket
framgår deras att denna lag mer eller
mindre klart genljuder i alla tiders och
alla folks medtoetande oclj lifsåskådning.
Likfom instinkten är medfödd hos djuret,
är dett gudomliga sedetagen ittristadi
tttenskosjälen. Dett är just hennes satu-
tocte, som hos det israelitiska folket, broil-
ket i forntiden roar kalladt attblattd hed-
ningarues symboliska afgttdareligiotterklart
och tydligt föra Gads toiljas talan,
framträdde uttryckt i bestämda ordalag-
Oclj i denna sedctag heter det: «d tt skall
icke drä pa«, kort och bestämdt. Der«
står ej att tttatt får dräpa under tvissa
omständigheter och wilkor-. Det finnes
intet ttttdatttag htoarken toid detta bttd
eller toid de öfriga. Likct litet fottt det
heter-: dtt får stjäla, du får bära falskt
toittnesbörd tttot ditt nästa o. s. to. titt-
der toisstt ttttdatttagsförhållandett, sottt
Ur »lee Wontatt’s Tribune«
äro toi i tillfälle att meddela det tal,
sottt pressett omnämnt att tvår lands-
ntattintta, frökett A. Trygg hållit toid
den ittterttatiottela qtoinnokongresfeus
sammanträde i Washington den 31
Mars:
sFrtt president, ladies och getttletttett,
då jag senaste måndag fick äran att tala
frått denna platfortn, måste jag uttrycka
mig på mitt eget språk, emedan det då
äntttt tvar omöjligt för mig att göra det
på engelska. Nu trtill jag försöka att
tala till Edet på edert sprät, ty J mätt
meta, att ibland alla de ttttderbara saker,
fottt den interttatiottela kongressen åstad-
kommit, den äftrten på ett märkbart sätt
har förbättrat mitt kunskap i engelskan.
Entellertid måste jag bedja eder östoerse
med de fel, jag kotttttter att göra emot
grantatik och uttal och endast fe till htoad
mitt hjerta menar-
Jag kommer från ett litet land långt
bort i Norra Europa. Mången af Eder
har kanske icke ens hört dess uamtt,
ehuru jag dock till ntin östoerrastttittg
finner att tttatt här ithtterika känner
bättre till det, ätt tttatt i allmänhet gök
det i England- Detta land är Finland-
Europa är gammalt, men några af dess
länder äro dock unga iknltttr. Wåt«t
lilla land är ett af dessa nyligen startt-
trädda kttlturländer —i förbigående toill
jag nämna att toi haftoa den nordligaste
jertttoägett på hela jorden. Allt är der
nytt och ungt; så är ock qntinuosrågam
J kuttnett sjelftoa döma httrtt gammal
den är, då jag säger er. att jag är ett
af dess banbrytare- Men ehuru denna
fråga är ung, är den dock full af lif.
Detta framgår äftvett det-af att trtåt«t lilla
aflägstta land sättdt ttoå representanter
till denna kongress, då så många större
och rikare länder icke sättdt någon-
Jag fkref till ordföranden för denna
kongress-, ttär jag anhöll ottt tillträde till
densamma: .,en ittterttatiottel qtttittnokon-
grefs har alltid utgjort tttitt lifs stora
dröm.« Sedan dett stund jag i mitt sä-
derneslattds tidningar läste ont att denna
kongress skulle hållas, har jag haft ro
htoarkett natt eller dag, förätt jag mar
säker ottt att jag skttlle fä toartt med.
Httrtt gladt hastade jag icke östoer ocea-
nen! Nej, jag hastade icke, ttj jag kottt
ttted den låttgsattttttaste oclj trögaste af
Cunardliuieus åttgar«e: men jag hastade
med tttitt hjerta, och tttitt enda fruktan
trtar att toerkligheteu icke skulle tttotstoara
tttitt förhoppning- Det har toattligett all-
tid toarit så i mitt lif. att der jagtttän-
tat och hoppats mest, der harjag blistoit
bestoiten.
Men för första gåttgett i mitt lif har
det icke toarit så. Werklighetett har hun-
dradefaldt öfttterträffat mina största för-
hoppningar. För htttarje dag har jag
njutit mer och mer af allt htoad jag har
hört och sett-
Jag har redart nämnt att qtrtinttofrå-
gau är ny i Finland. Det är ett linde-
bartt ännu, oclj tttatt toet icke lnoad sottt
skall bliftoa af det; tttatt katt blott hop-
pas det bästa för dess framtid. Meu
äftoett detta hopp —- jag blyges att till-
stå det har ofta felat mig. När jag
sett huru mina landstttaninttor syssel-
sätta sig med obetydliga småsaker istället
sör med mensklighetetts stora frågor. httrtt
de tagit till sitt uppgift att pryda sin
kropp i stället för sitt själ V), då harj g
åt) Litet mera patriotisttt och erkännande ät
det arbete, sottt dock onekligen redatt förefitt-
nes ibland oss, hade kanske här toarit på fin
plats. Likasti äro jetnförecfen med Johannes
kättt mitt utod sjunka och förlorat tttitt
tro på toår saks fratttgåttg· J toetett att
tillochmed den starkaste stundom katt tttara
fritag. J minnens kanske att ttär batt,
fottt toarit störst ibland dem sottt bliftoit
födda af qtoittua, Johannes Dötntren, lrlcf
kastad i fängelse, östoerfölls hatt af swag-
het och sände ttoå af sitta lärjungar till
slristtts och frågade: Ar du dett, sottt
komma skall, eller skola ttti förbida någon
annan?
Så kom jag östoer oceanen och kottt
hit. Jag har toarit med Eder alla desstt
dagar, jag har sett huru J haftoett äl-
skat, lidit och arbetat, och nu, ttär jag
så att saga katt med tttitta händer toid-
töra de stora resultaten af qtttinttaus
arbete, behöfttter jag icke längre tro och
hoppas; jag tvet. När det sotn är full-
kotttligt kommer, må det sottt är ofull-
kotnligt gå. Min ställning till qtoiuno-
frågan är tttt fä mycket högre ätt förut
sottt toifshet är högre ätt hopp. Derföre
är mitt hjerta fullt af glädje och jag är
lugn för framtiden. Jttg katt säga såsom
fordom Jakob sade när han ätertoände
till sitt fädernesland ifrån Mesopotatttietn
,,Se, med tttitt staf gick jag östoer Jor-
dan. och tttt är jag toorden till ttoå ska-
rort«
Såfottt Jakolt skall äfttten jag åter–
toända till mitt fädernesland östoer Jor-
dan —- eller östoer ett ännu större rutit-
tett — rikare såsottt han, men mina ri-
kedotttar äro bättre ätt hans. Jag känner
mig rik, emedan jag fått ett fast tro på
Döparett och öftoerhnftvttd de många bibliska
anspelningarne något tvågade, tnen fä kanske
tillskriftvas tatarinnans lifliga sitttte fantt tör«-
hända äfttten hennes obekantskap med engel-
skan, sottt förledt henne att anlita de bilder
och talesätt, med hwitka hon toarit nteft be-
kant. Red:s mutt-
qtoiuttans kärlek, qtoimtatts makt, antin-
ttans förmåga, qtoiunatts energi. Ottj
för denna tro, som Jittgiftttit mig, tackar
jag eder ttr djupet af mitt hjerta.
Wi i Finland toettt blott litet ont
Edert stora arbete här; men härefter skatt
det toisferligen icke toara mitt fel ottt
Fittlttttds qtoinnor icke skola känna till
er. Såsttttt J haftoett trutrit ett leftoande
predikan för mig, så stolen J ock blifnnt
det för mitt lands öfriga qtoittnor. När
deras fötter stappla, deras httftottdett blif-
toa trötta, deras hjertan tnisstttodiga, da
skall bilden af eder stå fratttför oss sa-
sottt fordom de stora patriarkerna otlj
profetermt stodo för Ebreerbreftoets för-
fattare, utpekande för honom alla dem
sottt med tålamod hade tottttttit idett
kamp, som dem förelagd toarit. När toi
bliftoa tnifstttodiga, skall jag säga till
tttitta systrar: ,.Se dit bort östoer At-
lanten! Ter sinnes ett sly af toittttett,
sottt haftoa tätnpat och tottnttit seger-.
Låt oss toara starka fottt de och med ttt-
latttod lötttt i den kamp, sottt oss före-
lagd årl«
.Ltädanefter skall det toara ett gyllene
träd ttteltatt oss och eder-; hntarje feger,
sottt J- toiunen, skall toara toär«, ty J
arbeten icke blott för ert lands qtttittnor
tttatt för hela mer-idens —- Jag toill icke
längre upptaga eder dyrbara tid. Jag
slutar med att tacka eder för allt htoad
jag har af eder fått se och erfara —
äftoen för dett storartade gästfrihet JJ
toisat oss. J hastoett tagit toård ottt
toår kroppsliga del lika tttyctet font ottt
toår andliga. Tack sör- allt lnoad J gif-
toit tttig och mitt land genom mig. Gud
toälsigtte edert arbete!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
