Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förfamlingen företedde nu en gripan-
de syn: en och annan satt djupt nedböjd
och gråtande, under det att andra med
glädje deltogo i sången, och mångas an-
sigten strålade af en obeskriflig fröjd, då
deremot andra stodo förstummade och un-
drade, hivad detta kunde wara. SedOn
innerliga böner uppsändts för de öfwer
sina synder bekymrade, erinrade en bro-
der om Jesu ord i Luk. 15: 6: ,,Jag
säger eder att sammalunda warder glädje
i himmelen öfwer en enda syndare, som
ändrar sitt sinne, mer än öfmer nio och
nittio rättfärdiga, soni ingen finnesned-
ring behöfwa«. Derpå uppstämdes sån-
gen: »Ring i himlens klockor« etc.
Måiiga woro, då mötet slutligen upp-
löstes, riktigt glädjedruckna, och då en
broder utbrast: ,,Nu förstår jag, huru
det roar i Jerusalem tvid det tillfälle,
då man sade om lärjungarne, att de tvvro
drucktia af sött win«, så bidrog detta till
att än mer fylla oss med glädje och sa-
lig häpnad. Wi hade, om jag skall låna
frälsningsarmeins uttryckssätt ett h är-
ligt frälsningsmöte.
Men hwarför fkrifwer jag nu om allt
detta? Jo, för att glädja alla, som
hafwa Guds sinne, och för att gifwa
dem, som icke kunna eller wilja bewista
de föraktade »läfarnes« möten, en före-
ställning om huru det brukar tillgå på
deras sammankomster, då det är som
allra ,,roligast«. «Guds rike är icke mat
och dryck, utan rättfärdighet och frid och
fröjd i den helige ande« (Roin. 14:17).
Bedjen, att Guds o rd må haftva
framgång ibland oss, och att allt mot-
stånd från werldsliga eller andliga mag-
ter må endast bidraga till sanningens
uppenbarandet Det är nog sant, hwad
någon sagt, att Gads församling lilla
farkost seglar bäst i motwind.
E. P.
Till Redaktioneit för Finsta Wecko-
bladet.
Om undert. framdeles får tid och
lust, så skall jag med Red:s tillåtelse
utweckla min principiella ställning till de
,,kringstrykande« predikanterna. Wid mö-
tet missförstod prosten Rosengren frågan
ifrån börjaii till slut (i bl. a. trodde han
att det gälde en lagförändring). Mötet
wille tillstvidare blott uttala sin öfwer-
tygelse om det lag-, rätts- och princip-
enliga i denna fråga om de u ta n la g a
t a ll e l s e ,,kringstrykande« predikanterna
(de må wara prester eller lekmän, in-
eller utländuiugar). Oiii det deremot
wore klokt att med måld motarbeta de-
ras orätta beteende, kom icke ens till
ompröfning wid mötet (de 17 i minori-
teten måste ock säkert ha missförstått frå-
gan derhän). Före och efter mötet tän-
ker jag om tvåldet alldeles i likhet med
prosteii Rofengrem och måhända skulle
mötet derom ha enhälligt förenat fig.
,,Ortodox’« will jag wara, men ej into-
lerant; »högkyrklig« will jag ock wara,
men ej klerikal.
E. O. S.
Wi erkänna att wi hafwa swårt att förstå
hivad insändaren åsyftat med oftvanftå-
ende rader. Jngen annan myndighetsän
landets församlade ständer å allmän landt-
dag har rätt att förändra lag; hwad
deremot å ett prestmöte uttalas ien eller
annan lagfråga, kan endast wara af be-
tydelse såsom svarande ett uttryck för mö-
tets sätt att betrakta dessa frågor. Att
prosten Rosengren, såsoni sjelf landtdags-
man och wäl förtrogen med allmänna
tvärf, welat tilldela« mötets uttalande i
fråga om de ,,kringstrykande« predikan-
terna en större betydelse än det isjelftva
werket egde, synes derföre föga troligt;
utan toar det emot sjelstva detta utta-
lande och de åtgärder mötet för sin del
ansåg böra tvidtagas mot dessa predi-
kanter, som han inlade en ädel och harm-
full protest. Men hade han och de 17
medlemmar, som med honom woro i
minoriteten, missuppfattat mötet äfweit
deruti och war mötets mening en annan
än den de trodde, hwarför då icke upp-
lysa dem om misstaget? Htvarföre tillåta
att en omröstning kommer till stånd, utan
att de röstande få weta bwadsaken gäller?
Och hivad war det wäl denna omröstning
gällde, om det icke war, huru med främ-
mande predikanser borde förfaras, om
enligt 1781 års lag eller ej?
Findagrslialan.
Textutreduing.
Söndagen de1116semp.1888.
4 Moseb. 21: 1-—9.
Kopparornien.
Redaii föregående text och de händel-
ser, som der omförmäldes bekräftade den
toarnande sanningen, soni Herreii utta-
lade till Jsrael: ,,Weten, att eder syiid
skall drabba eder«; men aldrig kunna
dessa Herreiis ord i hela fm djupa all-
warligare betydelse finna en mera tydlig
och oemotsäglig bekräftelse, än iden text,
fom i dag föreligger till ivårt betraktande.
De finna först sin bekräftelse på en
hednisk konung och hans lika hedniska
folk, som af Herren genom Israel hem-
sökas med tillspillogifuing, dels derför
att de af gammalt stått emot Herreii och
dels derför att de nu söka korsa Herreiis
planer angående Israels intåg i Kanatis
land.
Och när konungen i Arad,
Kananeern, som bodde i syd-
landet fick höra, a-tt Jsrael
war- i antågande på tvägen
till Atarini, drog han ut till
strids emot Israel och bort-
förd etnågra as dem i fången-
skap ete. v. 1——3.
Liksin sina föregångare och Kanans
folkstammar i öfrigt, reser sig konung
Arad och hans folk i ett stolt och hög-
modigt sinne upp emot Herrm. Han
tror sig kunna strida mot lefwande Gud,
och. drager till den ändan ut emot Israel
och minner till en början en miss fram-
gång. Under allt detta tiger Herrcii
stilla, såsom han ofta brukar göra,-då de
ogudaktige resa sig upp mot honom; men
låter under tiden samwerka till sitt namns
förhärligande, och de ogudaktige till ett
förskräckligt sall.
Härunder rågas nu konung Arads
syndamått, och haii är- mogen för Her-
rens sioåra hemsökelse. Och werktyget i
Herreiis hand till denna tillspillogifniug
blir Jsrael. Ty sedan Jsrael lofwat
att tillspillogifwa eller utrota denna ko-
nung och detta folk, om de ivnnne seger,
få de det stvaret ifråii fin Gud, att han
will tvara med dem i striden. Eii ny
strid utkämpas, Jsrael wiuner en härlig
seger, och tillspillogifwer icke blott detta
folk utan äfwen deras städer och allt hivad
der af ivärde fans och kallade sedan
stället H or ma på grund af denna ut-
rotning, denna tillspillogifniug.
Geiioin ingen synd bringar sig den
enskilda menniskan liksom hela folk säk-
rare i den olyckliga ställning af bortka-
stelse ifrån Herrens ansigte eller af till-
fpillogifniug är just genom högmods-
synden. Högmod går före fall. Det
mar denna synd, som drog förhärdelsens
hemska dom öfwer Farao i Egypteii,
Akab i Israel och nu Arad den kana-
neern.
Det är en sådan motsats emellan denna
synd och Gud, att hwarken wåra hjertan
skola kunna innerligt närma sig honom,
eller han oss, så länge denna synd är
rådande hos oss.
Om högmodet mar det, som utdref de
fallna änglarne ifrån himmelen, så skall
det ock hindra tvåra hjertan från att dit
inkomma. Om det utdref wåra första
föräldrar ifrån paradiset och bragte Guds
förbannelse öswer allt skapadt här nere-
så skall det ock förmisso utestänga wåra
hjertan ifrån paradiset och göra detolyck-
liga afståndet emellan Gud och oss större.
Umgänget med Gud gör menniskorna öd-
mjuka, och denna ödmjukhet befordrar
deras umgänge med honom. Men i en
stolt själ är Gnd så långtifrån att wilja
bo, att han icke ens will tillåta en så-
dan själ att närma sig honom. Qch ett
fortsatt framhärdande i denna synd är
att göra sig oduglig för frälsningen, ty
Gud står emot de högmodiga, men de öd-
mjuka gifwer han nåd. 1 Petr. 5: 5.
Måtte wi — på det ej tillspillogif-
ningens dom måtte drabba oss såsom
Arad — derför ödmjuka oss inför tvårt
lifs Gud och böja oss i wälsignad un-
dergifwen lydnad för hans heliga wilja-
Då skall haii i sin tid upphöja oss och
låta oss komma i den saliga besittningen
af det andliga Kanans löftesrika land.
Men sanningen af den ofivan antydda
hotelsen: »Weten att eder synd skall
drbba edert-, bekräftas här lika ottvety-
digt på Israel sjelft, som med upprori
sitt hjerta emot Guds wägar uttalar det
ondskefullaste förakt för Herrens gåftvor,
sägande: »Hwi hafwen J fört oss upp
ifrån Egypten till att dö i öknen? ty
här finnes hwarkeii bröd eller matten,
och wi äro utledsne kvid den
usla födan. v. 5·
Liksoni högmodets och stolthetens synd
förut drabbat ko ung Arad och hans folk,
drbbar nu oförnåjsamhetens fynd Jsrael.
Herren sände nämligen sitt folk ett stort
antal ytterst giftiga ormar, hwilkaträng-
de sig in i lägret och åstadkommo, stor
mansspillau. Detta straff och den nöd,
som dermed följde, förde dock Israel till
besinning.
»Strasfet allena lär ge akt uppå or-
det«. Och då Israel inför Moses be-
kände sin synd, få de såsom räddnings-
inedel den underbara kopparormen,hwil-
ken upprestes midt i lägret, och hwilkeu
åstadkom lif och helsa åt hivarje ormbi-
ten, som såg på honom.
Hela denna tilldragelse är mycket läro-
rik, men wi kunna endast antydningswis
nämna en och annan af dessaslärdoman
Först och främst torde få synder åstad-
komma så myckets olycka, här i werlden,
som just oförnöjsamheten. Närbeslägtad
med högmodssyuden, är den dertill girig-
hetens moder, och girigheten är en rot
till allt ondt.
Eii oförnöjsani mennifka är aldrig lyck-
lig. Deremot är förnöjsamheten själens
helsa. Meii då själen befinner sig i ett
fundt och friskt tillståiid, stänker oss allt,
hwad wi företaga oss, nöje, och wälbe-
finnande. Ar själen deremot i ett osundt
tillstånd, förskaffar oss alla wåra bemö-
danden endast smärta och lidande.
Förnöjsamheten är en skön dygd, som
borde pryda oss alla. Tywärr är det
dock icke så. Många ligga såsom Jsrael
då i denna olyckliga belägenhet och haf-
wa derför ej heller den ringaste känsla
af lycka och tillfredsställelse. Hwad tvår
tid behöftver, och tvi alla behöfwa mer
och mer, är bestämdt — förnöjsamhet.
Bibelii kallar denna gåfwa för den »bä·
sta winningen«, och säger: »Att wara
gudelig och låta sig nöja är winning
nog".
Jag läste en gång om en man, som
fann en orm; hivilken war stelnad af
köld. Mannen tyckte det mar ett mackert
djur och lade det ivid sin barm, och wärmde
det tvid sitt hjerta. Geuom denna be-
handling qwicknade ormen snart wid-
Meri då dröjde det ej heller, förrän ban-
göt sitt dödsliga gift i mannens hjerta,
som deras ömkligen förgicks. Tywärr är
sagan sann. Dagligeu är det tusen och
åter tusen dåraktiga menniskor, som isin
barm hysa och wärma giftiga ormar-
Tusen och åter taxen dö hwarje flyende
timme liksom i tv r text Israels barn,
och dödsorsaken "är det huggormaetter,
sont ingjutits i deras hjertan af något
giftigt krypdjur, det de älskat vch omhul-
dat. De dö och gå förlorade. Det fin-
nes ej någon hjelp för dem mer. Deras
jordiska lif är till ända, och de hafwa
nu det emiga förderfwet till lön, för det.
de låtit sig tjusas af den ene eller den
andre af de giftiga ormar, som de en
gång sunno i sin wäg. Herren hjelpe
oss, att ej oförnöjsamhetens, girighetens,.
högmodets, werldsandens, med ett ord
syndens ormgift måtte få intränga iwårt
andliga lif och wäsen, ty då är det för-
loradt. Men skulle tvi blifwit bitna af
någon sådan orm, hwars fyndagift nu
håller på att fräta af den andliga lifs-«
tråden, må wi då ej glömma att fe på
den andliga kopparorm, som blifwituppk
rest på förbannelsens träd till tvår för-
soning och frälsning. Denna kopparorm
är Jesus Kristus. Han är synden ett
förgift eller motgist och helwetet en plåga.
Hari är den ende, soni kan rycka ur dö-
dens fara liksom gamla förbundets kop-
parorm war det enda som iökneii kunde
frälsa den ormbitne israeliten. Se på
kopparormen, hette det sör; fe på Jesus,
heter det nu! Ja, må tvi så görai Det
skall gifwa åt både kropp och själ ro och
frid och hwila och salighet; ty såsom Mo-
se upphöjde ormen i öknen, så skall ock
menniskosonen warda upphöjd, på det att
hivar och en som tror på— honom icke
skall förgås utan få ett ewigt lif.
(Efter Sanningswittnet.)
Vivas-sia « «-
MENENI-
ak illasinnat-aset i kammas-tars
kommer ett- hålles sända en den
16 september-. Mötet-« börjar med
svenska- föredreg kl. 10 f. m. och
fortsätter äfven e. rn. omvexlande
med svenske och finske föredrag.
såväl åhörare som predikant-er
helsas hjertligt väll-omval
Tiii suia.·
Ilyllpepper
och
Pönsterrsmsor
uti "-
sinlancbalilniuleln.
40 Alexanders-gatan 40.
liiissionsiixåiliiiantleln,
40 Alexanders-gatan 40:
Arndt, Fr. Bn Kristens Pilgrims färd genom lifvet-
1llustreraä Folk-Bibe1.
Ny utkommen med 532 i text-en intryckta
afbildningar och stålstick. Utskommeis i
häften.
Myrderg, 0. F. Bibeltolken. Tidskrift ter skrifttolkning
och praktisk kristendom.
» Johannes Uppenbarelse.
Med inledning
af Gamla- Testamentets Profetia och Verlds-
och kyrkohistorien-
» Profeten Esaias.
Ofversatt med förkla-
rande anmärkningar.
N0kdislc Tidsllljkc, for Vetenskap-, Konst-
och Industri.
Rudin, W. Gamla Testamentets Bibliska Historie. I
öfversigt. «
helstngfors, hustoudstadsbladets tryckeri, tim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
