Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gettottt dess predikningar och lärdo-
tttar haftva ett mängd själar blifwa be-
friade frätt syndens band,
ett tttättgd sammeten lättade frått ett ont-
härdlig börda. J tt g e n kr i st e tt ky r-
kti skall kunna tned tystnad förbigå eller
förskjuta ett dylikt medel till werk-
sattthet ibland oss.
Frälsniugsarmän håller gttds ord i
djup tvördnad och predika sedlighet på
kristendomens grundpriuciper.
Ottt dett lyckas att draga till sig de
massor sottt tvi icke kttntta röra, ja icke
ens kttttna nå, ottt den tverkligett
lyckas att rycka dem undan vtrotts
afgrund, skola tvi tvåg a fö rkasta
den? Kuuna tvi neka att ttti dess
soldater erkänna kamrater uti Kristi tjenst,
blott af det enda skäl att de arbeta på
ett olika sätt med oss. Låtom oss
taga oss i akt, sedan tvi tvisat dem lik-
giltighet, förakt och afsky, tvi skola upp-
täcka att tvi haftva str i dt tttot Gad-«
Högaktningsfnllt
Constatttin Boije.
Yedalätionens swar.
Wi haftva gertta ittfört oftvattståettde
tttot oss riktade bemötande, men kttnna
dock icke inse att det på ttågot tvis jäf-
tvar det omdöme tvi fällt ottt frälsnings-
artuån; ej heller stvarar det på frågatt
ottt denna armas tverksatnhetssätt och me-
toder äro lämpliga att införas hos oss.
Wi haftva giftvit frälsningsartnöns en-
skilda medlemmar ett lika högt erkän-
uattde svtn de auktoriteter hr C. B.
åberopar — och tvi giftva äftvett hr
C. B. sjelf personligen detta erkän-
nande -; men då det gäller att hos oss
på det kristna tverksanthetsområdet införa
ett ttytt system med ödesdigra, ätttnt i
många afseenden opröftvade tverkttingar,
så är det systemet sjelft, fottt bör tut-
dersökas, och icke blott de enskilda per-
soner, som slutit sig till detsamma. Och
wi ktttttta icke undgå att se, att det lig-
ger en stor tvåda i att, utatt att ont-
ständigheterna afgjordt påkallar det, tvid
förkunnandet af Kristi lära ittslå ett till-
tvägagående, sotn icke allenast är olika
utatt står i skarp strid med htvad Kri-
stus sjelf lärt oss att är rätt. Kristus
gick alltid frått det inre till det yttre.
,,Gnds rike är itttvärtes i eder«, lärde
han. Jnne i hjertats djup skulle det
lif, sotn är fördoldt med Kristus iGud,
tändas, och derifrått skulle det utstråla
till det yttre; frälsttittgsarmön deretttot
går ifrån det yttre till det inre, och hos
huru många den i sjelftva tverket kan
ttå det inre, derotu katt Gttd allena
döma, ty massornas anslutning, äftven
om dessa tuassor rekryteras frått de bil-
dade klasserna, är icke något betvis för
att det nya liftvet bliftvit tändt; otaliga
ärv de, som, lockade af nyfikenhet, dra-
gas till armen i dag. för att åter lenttta
densamma i morgon; otaliga kanske ock-
så de kristna, svttt sedan de en gåttg nyk-
trat till, med tvämjelse tänka tillbaka på
den stund, då de låtit förmå sig att knä-
böja framför armelns led och enligt ar-
mens ritual, förklara sig haftva erhållit
den syndernas förlåtelse, sotn Gud allena
katt giftva.
Herr C. B. förebrår ossför det tvi
anfört några citat ttr Mnne de Gas-
paritts flygskrift om frälsningshärett.
Htvad tvi anfört har dock endast tvarit
några citat ur general Booths egen
bok, tvisattde hurtt fast organisationen
och httru blind lydnaden för en enda
mans tvilja är hos frälsningshärem nå-
got sotn äfwett bestyrkes af det yttrande
af biskopett af Chichester, sotn hr C. B.
sjelf här oftvan åberopat. Äro dessa
citat orätta, så hade det tvarit hr C.
B:s sak, som är i besittning af sjelftva
originalet, att upptvisa htvari de tagit
fel, Att Mnue de Gastchrms flygskrist
icke af alla kristna betraktats som ett
smädeskrift. framgår deras att män så-
dana sottt Edmond de Pressanse och
den kände engelske filantropett och kristen-
domstvättnenlord Shaftesbury med stor
aktning uttalat sig ont densamma. För öf-
rigt är det icke ttr denna bok tvi bildat
tvår åsigt ont frälsningshären, ty denna
tvar bildad redatt innan tvi tvisste att
en dylik bok fatts till. Dett stöder fig
på andra, långt djupare grunder, och
dessa grttttder haftva tvi redan tillräck-
ligt utförligt framlagt; de haftva tills-
tvidare icke bliftvit bemötta och kunna
det tväl ej heller. Skall man derföre
taga någon hänsyn till dem? Wi tveta
det icke; men tvi haftva gjort, hivad det
tvarit tvår pligt att under ett afgörande
tidpunkt sottt denna göra — tvi hafwa
uttalat tvår öfwertygelse-
Det synliga och det osynliga
af
A. S. B. C.
Oftversätttting från fransyskan.
(Forts. från n:o 50).
Swårigheter, pröfningar,kors äro, kunde
ntatt säga, den kristnes dagliga bröd.
Det är genom dem hatt lär sig att tvättda
sig till Gud, att lefwa af Gttd. Det är
genotn dem han tillwäxer i nåden-
J tverlden fins ingen tro, sottt ej är
ett b e p r ö s tv a d tr o, ty pröfningartta
äro detsamma för tron sont wattnet för
fisken, dess element.
Det skulle t. o. m. (enligt ebreerbref-
tvets 11 kapitel) tyckas sottt ont Gud
sjelf satt sitt tro på prof, då han skapa-
de tverlden. Dett 3:dje versen kan läsas
sålunda: ,,tvi besinna att genom tron har
tverlden blifwit fullbordad genom Guds
ord, så att det man ser icke har tillkom-
mit af det sottt synes«. .
-Htvarje tro måste således tvara be-
pröfwad, ty då tron är dettattdliga tverl-
dens lag, dess kraft, måste den blifwa
fullkomnad öftverallt, der den finnes.
Tron är detsamma för själen, somfödan
för kroppen. Således äro tvåra pröf-
ttittgar och stvårigheter långtifrån att
tvara någon olycka för oss, ttvärt ottt af-
sedda att tvara tvåra själars föda och
medel till deras tillwäxt. Men att se
bröd är ej att äta, och att känna Guds
befallningar är ej tillräckligt; tttan måste
lyda. Lyda det är äta.
Ett af den andliga werldens mest be-
ttttdrattstvärda lagar är att de omstän-
digheter, sotu hastva uppstått genom sytt-
den, ärv medel att uppenbara hentte och
att medföra hennes undergång. Det ar-
mod, sottt uppstod för den förlorade so-
nens till följe af hans slöseri, tvar med-
let att öppna hatts ögon, så att han säg
sin syttd och sökte förlåtelse och räddning.
Dett uppriktiga själen katt alltid i plåg-
sama omständigheter fittna en spegel, i
h:vilkett hon kan fe och bekräfta sitt till-
stånd· De synliga tingen tala ont de
osynliga.
Om J ärett i smärtsamma omständig-
heter för ert upprors skull, katt och tvill
Gttd, så fort J erkännen och öftvergif-
tvett den synd, som tvarit anledning der-
till, begagna just dessa omständigheter
till ert bästa och till största härlighet för
sig sjelf· Hans barmhertighet tvarar
etvinnerligen, Hatts ttåd är oändlig.
Hatts makt är tttatt gränser.
»Men«, säger någon jag fruktar, att
jag genom mina upproriska handlingar
hindrat dessa planer, htvad tttig angår·
Jag har försummat att följa Hottottt i
rätta ögonblicket, och således har jag för
ewigt förlorat tillfällen att tjena Hotto»·ttt;t
jag har för mycket bedröftvat Honont.
Han katt ej tnera fästa ihop den afbrut-
skall haftva sista ordet i werlden.
- allt på Honont.
-mottaga dessa omständigheter såsottt ett
na tråden af min tjenst och låta mig
återtaga den förlorade tiden«.
Nej det är sant, men Hans kärlek och
Hatts makt äro så stora, att Han t. o.
m. kan låta uppstå större härlighet af
alla dina fel, än ont du ej alls hade
begått dem, såframt dtt öftverlemnar dig
åt Honom.
Ett hemlighet af den nåd, som segrar
öftver synden, är den att ,,fångna bort-
föra en stor tnäng fångar«. Bibeln lär
oss, att Gud skall skörda tttera ära af
alla följder af menniskans fall, ätt ont
hon aldrig hade fallit. Huru förskräck-
ligt hennes fall och följderna deras än
warit, haftva Guds oändliga wishet,
Hans medlidande utatt gränser och Hatts
allmakt dock tvetat att uttveckla deras
toerkningar genom att segra öfwer dem.
Faftätt Gad för den skull måste utgiftva
sin Son, har Hatt dock segrat, och Han
Då
tvi göra uppror tttot Gttd och
tvägra att gå på den eller den stigen- "
som skulle fört oss dit, der Han hade
för afsigt att anwända oss till sin tjenst,
så är Hatt dock icke slagen; Hans till-
gångar äro oändliga. Han låter oss
lida följderna af tvärt fel, Han begagnar
dessa följder såsom en spegel, der tvi
kuntta se och erkänna tvått fel, och då
— höjden af gudomlig kärlekt — för Han
oss ändock dit han först hade för afsigt T
z åskådnittg, icke genom det tvi känna och
att föra oss och ännu högre santt gifwer
oss än högre nådegåfwor.
För den själ, som uppriktigt önskar
bliftvabefriad från synden och hatar sitt? «
ok, fins det aldrig, aldrig orsak att misst–
trösta. Det är sant, att tvi kunna upp-
skjuta dagen för tvår befrielse genottt att
uppskjuta tvårt öfwerlemnande. Det,,
font mest förorsakar detta uppskof-, är
otron, som nekar att genast öfwerletuna
sig åt Gud och gifwa sitt förflutna i
Hans händer.
Genast som wi öfwerlåta oss, blir
tvärt förflutna, wårt närmarande och tvår
framtid Guds sak och icke tvår.. Men
sålänge tvi gråtande, twiflande och med
saknad haka oss fast dertvid, förwärra tvi
endast det onda och aflägsna befrielsen.
Det, sont mer ätt allt annat behagar
Gud, är att tvi tvåga tro på- Hans kär-
lek och Hans makt så mycket« att tvi kasta
Föga betyder då or-
saken till de ledsamma omständigheten i
hwilka tvi kunna befinna oss. Det må
tvara tvi sjelftva eller andra, sont ärv
austvariga derför; saken må tvara oss
känd eller okänd, det är detsamma, Gud
kan segra deröftver.
«Men«, säger någon åter om det hade
tvarit en annan persons fel, hade jag
kuttttat tro, men allt har tvarit mitt fel,
jag kan således ej förlåta mig sjelf, jag
måste lida för att godtgöra mina felsteg«.
Nej, du bedrar dig. Så fort du er-
känner ditt fel, har lidandet ej mera nå-
gott orsak att finnas. Gud bedröftvat ej
tttan orsak. Att tvilja försona sina egna
synder och bära följderna af dem, är att
borttaga en del af Jesu ära ochbelöning.
En sådan önskan härflyter af en på hjer-
tats djup dold egenrättfärdighet, sant måste
blifwa upptäckt och öftverlemnad ät dödett.
Wårt fullkomliga nederlag förhärligar
Gud ntera än allt annat, ty först då
har han rätt öfwer oss och besegrar tvår
sista ansträngning att frälsa oss sjelftva
och rättfärdiga oss inför Hennin-
Då tvi befittna oss i plågsamma om-
ständigheter genom någon annatts fel, är
det på samma tvis. Låtotn oss istället
för att förlora tiden " med att klandra
dessa personer eller beklaga oss sjelfma,
tillstatt-, htvttket Gud gifwit oss att fisk-«
härliga Honotm Låtom oss tvara nöjda
att få likna Jesus genom att bära följ-
derna af andras fyndet-.
Låtont oss kontttta ihåg, att dessa hän-
delser blott äro ett smal port, sottt gif-
fwer tillträde till högre nåd, stegen af
den trappa, som leder uppåt. Om Gud
har tillåtit dem att inträffa, så är det
emedan Hatt genom dem tvill gifwa oss
större tvälfignelser, än tvi« på annat tvis
skulle haftva erhållit.
Han ärar oss genom att på tvåra
skuldror lägga en del af sitt arbete; tverl-
detts höjande. Hatt låter oss taga deli
det stora arbete: att öftvertvinua det onda
med det goda. Låtotn oss förhärliga
Honom " genom att af hans hand emot-
taga tvåra pröfningar utan att stanna
och. betrakta de medel, genom htvilka de
komina till oss, emedan det skulle kunna
komma oss att förlora ur sigte det mål,
Gad hade, då Han lät dem nå oss.
För deu som är öftverlemnad åt Gud,
fins det inga andra orsaker.
Genom tron skola tvi. segra och Hans
wilja uppfyllas.
sl- sl-
ts.
Bland de ,,synliga ting«« öftver hwilka
» tvi skola segra genom-. den osynliga tin-
;gen««, är äfwett den. tverld, tvi hafwa
E inom oss. En tverld.. af:rörels.er,.känslor,
i tsk-?
innen, förhoppningar.. Äftvett här be-
ller Gud oss att tvandra i tro icke i
icke känna, utan i ett fast« förtröstan på
« Gud. Wi skola komma sållångt,. att tvi
bliftva oberoende t.. o. m. as denna werld-
; genom att ställa oss på återlösningens
grund och genom att mot alla tvåra in-
t r y ck ställa den tver kl ighie t, sotn Kristus»
Tåterköpt åt oss.« Om tvitvandtta iåskåd-
xning d. w. s. enligt wåra känslor, möta
Loss ständigt höjder och djup,,sotttt förlama
jwår nytta.
genom en inbillad fråntvaro af- Gud, och
Wi skola blifma modfälda
uppeldade genom inbillade-, wälsignelser.
·Wi skola alltid känna tvår själ på pul-
sen och bkistva andligen mjeltsjttka. Wi
skola blifwa kastade hit och dit af hwarje
tvind. Den minsta fysiska oordning kan,
genom att hafwa inflytande på wåra
känslor,. komma oss att tro, att Gud hatt
öfwergiftvit oss eller att allt går illa..
Hwad skola tvi då göras Låtotn oss
segra öftver det synliga genom det osyn-
liga. Låtom oss inför hwarje frestelse
säga med tro-. »Jesus frälsar mig; nu«!
,,Segern, som öfwerwinner werlden
(tverlden inom oss såtväl som werlden.
utom oss), är tvår tro«.
«-
—–
l sönd. ester Jul.
i Nikolaikyrkau: finsk hdgmesfa kl. 9 patos-
Broberg, — sweng högmessn kl. 12 pator
Antoinett, — fln aftonsäng kl. 6 pa tor
«Enktvift. .
i Gamla kyrkan: fwensk högmesfa kl. s pa tor
Auwinen, — "nsk högmesfa kl. 12 patos-·
Broberg, — wenfk aftonfång kl. 6 pa tor
Bengelsdorff.
Allinnshu et ( ö ber sg. 22): Predikan kl.
Jll f. m. saf JH gA. åkarlbergz kl. 5 e. m.
(f«insta) af A. Mäkinen kl. 7 e. m. af flere
talare.
Böneftuuder med bibelförklaring
hållas:
Måttdag i Stadsmisfionshyddan kl.
«g».7 på finska och pastor Hildem
Freda i Stadsm issionshvddan kl
7 på fwenska pastor Hildetn
Skrifterntål :
Lördag iG atnla kyrkan kl. 6 på finFa
« iNikolaikyrkankl. späfwen a
Ny årsdagen predika
tNikolaikyrkan: finsk högmesfa past. Habl,
svensk högtnessa kl. 12 past. Bengelsdorff,
finsk aftonfång kl. 6 past. Hilde-n-
i Gamla kyrkan: fwenfk högmesfa kl. 9 past.
Bert elsdor , finsk högmesfa kl. 12 pastor
Hah, swenk aftonsåttg kl. 6 past. Bäck.
Helsingfors, anwudstadsbladetg tryckeri, tess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
