- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
59

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belägringen av »Lancashires drottning»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

 »Vad som retar gallfeber på mig», sade Charley,
»är att vi måste försaka våra goda sängar, medan de
där bovaktiga lagbrytarna sova sött varenda natt.
Men det skall inte hjälpa dem!» sade han hotande.
»Jag skall hålla dem kvar på det där fartyget, tills
kaptenen låter dem betala kostpengar, så sant en
stockfisk inte är en havskatt!»

Det var ett Tantalusproblem vi hade framför oss.
Så länge vi voro vaksamma, kunde de ej slippa undan,
och så länge de voro försiktiga, kunde vi inte fånga
dem. Charley bråkade ständigt sin hjärna, men för
en gångs skull lämnade hans fantasi honom i sticket.
Det fanns tydligen ingen annan lösning på problemet
än tålamod. Allt berodde på att vänta; den som vän-
tade längst måste vinna. Till råga på förargelsen
etablerade vänner till italienarna ett signalsystem
med dem från stranden, så att vi aldrig vågade låta
belägringen slappas ett ögonblick. Dessutom stodo
alltid ett par fiskare med misstänkt utseende och hängde
på Solanobryggan och bevakade våra rörelser. Vi
kunde inte göra något annat än »bita ihop tänderna
och knyta näven i fickan», som Charley sade, men det
tog all vår tid och hindrade oss från att utföra annat
arbete.

Dagarna gingo och ställningen undergick ingen för-
ändring. Men nog gjordes försök att ändra den.
En natt kom det folk från stranden ut i en roddbåt
och försökte konfundera oss, medan de båda italienarna
togo till flykten. Att det ej lyckades berodde på,
att skeppsdävertarna voro litet osmorda. Vi avbröto
förföljandet av den främmande båten, då vi hörde
dävertarna gnissla, och vi kommo till Iyancashire-

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskepatru/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free