- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XIX. 1876-1877 /
144

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

afskilja kolet ifrån kolsyran, och då humus, svartjorden eller
matjorden åter är rik på kol, hvilket i luften vid
förmult-ningen efterhand förvandlas till kolsyra, låg den
föreställningen nära till hands, att kolet för vexterna vore det vigtigaste
näringsmedel. Det var Irländaren Richard Kirvan som
framträdde med denna lära, också han i en prisskrift, som han
inlemnade till vetenskapsakademin i Dublin, och 1797 till
Svenskan öfversattes af professor Anders Johan Retzius i
Lund. De enda ämnen, säger Kirvan, som för vexterna och
den jordmon, hvari de vexa, äro gemensamma, äro vatten,
koliimne, samt åtskilliga jord- och saltarter; dessa utgöra
således vexternas egentliga föda: men för att afgöra hvilken
af dessa beståndsdelar för vegetationen eger den högsta
betydelse, anställer han följande betraktelse: Vattnet ingår i
alla vexter; alla dagar upptaga de deraf, under den tid de
vexa, vidpass hälften af deras vigt; detta vatten bidrager till
deras underhåll endast då det tillför dem jord- och
saltpartiklar, men jord- och saltpartiklar utgöra en så liten del af
vexternas massa, att de ej uppgå till mera än 1/1000 af
vex-tens vigt; kolet deremot är en väsendtlig beståndsdel hos
vexterna: de hemta det ur den lefvande naturens alla
qvarlefvor, det tillföres dem i form af kolsyra såväl ur luften
som ur jorden och utgör sålunda deras vigtigaste närings
medel. De saltartade ämnena tjena vexterna, likasom
djuren, mera till krydda än till föda; gips och fosforsyrad kalk
tyckas dock vara verkliga näringsmedel, men de s. k.
lut-salterna frambringas sannolikt under sjelfva
vegetationsprocessen. De jordartade ämnena, isynnerhet kalk, äro näst
kolet de vigtigaste näringsmedlen; de upptagas ur jorden,
som derigenom utmattas och fordrar ersättning för den
förlust hon sålunda genom skördarna lidit.

Jordbrukets berömde reformator i Tyskland Albert v.
Thaer var en humusteorins anhängare af renaste vatten: för
honom är det alldeles klart, att något verksammare medel
till vegetationens befrämjande ej kan finnas, än denna
produkt af det upplösta lifvet, den förmultnade massa, som
visserligen icke har lif, men i sig innesluter material och nä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/19/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free