Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
också cid T)fest1’) alldeles ej ett Arab. ord, utan ett stympadt
Hebreiskt moced. Icke mindre är det vid högtiden brukliga
utropet labaika a lalin ma labaika ren Hebreiska, ty
alahuma bör identifieras*) med el o him, ändelsen -aika
är den Hbr. suffixen -eka och laba 1. lahab i Hbr. "låga",
O i
således det hela = ’Min låga o Gud, din låga71 — med
afseende å den eld, som tändes för guden Baal. — Festens
egentliga högtidsdagar begynnte med den åttonde, kallad
tarvijà, enligt Arabisk etymologi af V~ rvj ’"ösa vatten11,
"dricka11, med hänsyn till de ännu existerande bruken vid
tåget till dalen Mina och kullen cArafà, men enl. Dozy af Hbr.
terocah "basunljud11, ty troligen hade sådane instrumenter
ursprungligen nyttjats, — såsom ju Jerichos murar ramlade
för Israeliternes basuners klang! Den nionde eller
cArafa-dagens kapplöpning heter ’i fåz a — ej såsom vanligen
ety-mologiseras, utan af Hbr. V fvz "fördrifva11, "jaga på
flykten." O. s. v.
Yi känna redan innehållet af Dozys sats N:o 3. Yi
känna också kanske tillräckligt af hans sätt att bevisa sina
satser. Derföre till godt slut ännu blott en upptäckt, som, i
fall den vinner paläografernes bekräftelse och bifall, säkert
är egnad att komma alla otidiga belackare på skam och att
försona äfven den strängaste kritiker med många af de
hypoteser, hvilka, såsom sakerna nu stå, förekomma nog
äfventyrliga.
Den redan nämnda svarta stenen, maqäm Ibrahim,
skall bära en inskrift. Derom läses väl intet hos dem, som
*) Denna parallelism tyckes verkligen hafva skäl för sig. I
in-terjektionen alah uma igenkännes lätt ordet alahu. Arabernes
egne grammatici anse ma i slutet vara en slags kompensation för jå
"o"!, hvilket ej kunde användas, emedan substantivet har artikel. För
min del tror jag detta m (både i elohim och alahuma) vara en
urgammal mimation, hvaraf ju äfven andra tydliga spår förekomma
såväl i Arab. och Hbr. som isynnerhet i Assyriskan och i
Himjariti-skan. Ja det sistnämnde språket hade, såsom Osiander bevisat,
egenheten, att äfven in statu definito bibehålla mimationen. Jfr ock min
snart utkommande Arabiska grammatik (§ 319, 10).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
