Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullrågadt med kött, och en rentunga öfverst
framsattes på bänken bredevid mig, med tillfrågan
om jag sjelf hade salt med mig, ty sådant
fanns för tillfället icke i huset. Sedan jag en
stund med god aptit förtärt af det alldeles
färska renköttet och tungan, framlyftades grytan
invid fatet. Den innehöll spadet, hvaruti det
färska köttet blifvit kokadt, och anrättningen
var för tillfillet icke blott välsmaklig utan
äfven välgörande. Derefter, sedan husvärden
jemte hans hustru blifvit undfägnade med en
sup brännvin och litet tobak, var sömnen en
välkommen gäst.
Följande dag, bittida om morgonen,
fortsattes resan. Den tungrörde och sjuklige
Jornpainen hade, trodde jag, sjelfmant
föranstaltat, att dess vän, Jonas Aikio, skjutsade mig
härifrån; men det var i sjelfva verket icke
hans uppmärksamhet jag hade att tacka för
min bältre fortkomst. Den medföljande
Lappallmogen, jemte husvärden, hade om natten
tagit till öfverläggningsämne, om Jompainen
verkligen var i stånd att framskaffa mig till
Utsjoki, samt ålaggt honom denna åtgärd.
Vår nya förkörare var rask och hurtig samt
förstod bättre att sätta sin ren i rörelse och
dämpa dess oroliga lynne, än vår
mythologiska Jompainen. Som en skugga flög nu hans
ren framåt i det af våra reskamrater om
natten uppdragna spåret, och våra renar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
