Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orrmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
buskar ooli lingonris. En gräshoppa spelar upp pä
sin fiol, ekorren tittar fram ur barrvärket, smackar
ett tag och tar fatt på en ny kotte, och hackspetten
kommer flygande och sätter sig att hamra på tall
stammen.
Det dröjer inte länge förr än Orrmor åter ligger
i ljungen bredvid kolbottnen. Men nn har hon bara
två kycklingar omkring sig; hur de än leta och loeka,
kackla och vissla, så äro ocli förbli de andra borta.
—• Det gick illa, det där, säger ekorren. Be
klagar sorgen.
— Tack tack, svarar Orrmor och ser dyster ut.
Så ser hon på kycklingarna med en på samma gång
barsk och sorgsen min: Men vem var det som viss
lade — var det någon af er så bekänn baral
Kycklingarna tiga, men ekorren svarar i stället.
— Nu hugger ni i sten, Orrmor, säger lian. Det
var ingen orre som visslade den här gången. Det
var Människan. Jag såg själf hur hon låg på lur
bakom granbusken där och spetsade sin nos; jag såg
också hur era småttingar kommo krypande i ljungen
och ville så gärna varna dem för fällan, men jag
tordes rakt inte. Var och en är sig själf närmast,
som ni vet, säger ekorren och börjar gnaga på
kotten igen.
— Stackare, kacklar Orrmor för sig själf och ser
bortåt stigen med en blick, som Människan kanske
skulle haft gagn af att se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
