Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wessman (Ur skissboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
bland de söndertrasade isbitarna vid stranden, det
bubblar och skummar om henne, isbitarna slungas
klingande och rasslande af och an, och så försvinner
hon åter under taket.
Och nu skrider värket lugnt framåt. Isen skiftar
färg, blir silfvergrå först och slutligen gråsvart som
järn. Och man hör hur han smälter; det låter som
kräftor i en korg, det krälar och kraflar; det är sol
strålarna som tära och fräta och gnaga likt en hop
osynliga röda råttor.
När de gnagt en tid, ett litet stycke om dan,
långsamt men säkert, få de äntligen en klar middags
stund en handräckning af en lindrig blåst. Så ja,
bort med sig nu, säger han och makar sakta och milt
hela isflaket ut från stränderna; det flyter bort stilla
och tyst, och därute slå hål och sprickor upp, alt
större och vidare.
Sjön sköljer, sjön sköljer! ropa människorna till
varann och äro glada. På en half dag är det gjort;
man vet inte ens vart isen tagit vägen, så spårlöst
och hastigt är den försvunnen.
Blått, klart vatten öfveralt! Och därute, mellan
Sollen och Bockholmen, ligger något underligt stort
och simmar, liksom en ofantlig silfverorm som vältrar
sig med välbehag i vågorna och skimrar och glittrar
i solskenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
