Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
— Hu, här är ruggigt, tyckte en tredje. Låt
oss dra till hafs i denna dag. Vem vet hur länge
här är öppet — kanske vi frysa fast om vi stanna
längre.
Och en fjärde:
— Ja, till hafs, till hafs! Här är mörkt och instängt
mellan bärgen. Och svårt att lifnära sig börjar det
bli; fiskkräken ge sig mer och mer ut på djupet nu.
Den fämte, som var den styfvaste dykaren af dem
alla, sade ingenting. Han sam för sig själf ett stycke
framför de andra och stirrade tankfullt ned i djupet.
Då hörde de honom plötsligt upphäfva ett gält
skall och sågo honom hoppa till, sätta stjärten i vädret
och försvinna på hufvudet under vattenytan.
Han vart länge borta. De väntade en stund,
men när han ej syntes till döko de med, en efter en.
De kommo upp på skilda håll i viken och sam
lades ånyo. Men han saknades, och ingen hade sett
honom. Besynnerligt såg det ut. Men han kommer
väl vad det lider.
De styrde ut mot öppna sjön, och då dök något
svart upp därute i det gråa, som en fluga på en
tenntallrik. Ja, det var nog han; de ökade farten
och seglade däråt, men de hade ej summit lång bit
förrän det svarta åter försvann och fjärden låg jämn
grå och tom som förut.
De tänkte dyka efter än en gång, men åtrade sig
och summo vidare, fram öfver den vida blanka ytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
