- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
44

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En positiv-visa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans drag... Den fasansfulla hammaren — den
kom närmare, den höjde sig över hennes huvud

— nu faller den — nu — och krossar — krossar
dem båda — honom också — honom också —

Hon gav till ett skri — hon vaknade och
badade i kallsvett. Hon tände ljus och låg och
stirrade i taket och tänkte och tänkte.
Hammaren, hammaren, den var väl livet, det var väl
livet hon mött idag. Är det då sannt, att livet
alltid krossar, att man måste förintas, måste...
Hon föll i gråt, och hon grät sig i sömn. —

Och det blev morgon och det blev kväll,
dagarna gingo och vår blev sommar. Hon log
ej mer. Hon satt ej mer i sin tysta kammare
och drömde drömmar om sagoprinsen. Hon hade
slitits ut ur sin hälgedom, hon gick i en skog,
men där var ej hälgfrid och kvällsro, där brusade
i moll genom furorna, hon kände det som om
stormen slet i hennes hår och gjorde det tungt
att andas. Hon kvävde en snyftning, då fadern
strök hennes kind för att få den röd igän; och
varje morgon var hennes huvudkudde våt av gråt.

Smederna undrade, varför de aldrig mer fingo
se en skymt av henne. Var hon sjuk — eller
kanske skulle det bli bröllop snart, kanske var
det brått med utstyrseln... Men så en kväll
kom hon vandrande igän, hon gled fram genom
hyttorna ljus och blid som förr, men hon var blek
som en död och hade ett nästan hårt allvar i
blicken. Hon nickade tyst åt männen och gick
rakt mot hammarsmedjan. Då dånet åter
famnade henne, var hon ett ögonblick nära att falla,
men hon reste sig liksom trotsigt och gick fram
till honom, prinsen, där han stod och svängde sin
slägga över den glödgade järnstången.

Där stodo ett par andra smeder i närheten,
hon hälsade och framkastade ett par likgiltiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free