Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktflottiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övningar ligger Barkarbyförläggningen synnerligen
gynnsamt till, men tyvärr kan man inte räkna mycket med att
flottiljen, om det skulle gälla, även skall räcka till för den
synnerligen krävande beredskapen i luften.
Vid dylik luftbevakning av ett militärt betydelsefullt
operationsområde, där viktiga förberedelser vidtagas,
räcker det nämligen inte med högsta beredskap på marken,
utan ett tillräckligt antal flygplan måste hela tiden befinna
sig i luften för oavbruten vakthållning åt alla sidor.
Härtill fordras större förband och sådan tillgång på förare och
flygplan, att täta avlösningar kunna ske och flygplanen
tagas ur tjänst för översyn. Så länge vårt jaktflyg icke
förfogar över större styrkor än för närvarande, ha dess
möjligheter att bereda skydd mot flygspaning över militärt
viktiga områden nästan endast teoretiskt intresse.
En översikt över vårt flygvapens organisation och
utrustning måste även beakta arten och vidden av dess
tänkbara uppgifter. Det är i relation till dessa, som flygets
värde för vårt försvar måste ses, och därför bör det här
icke förbigås, att sedan 1936 års försvarsbeslut fattades,
vår försvarstekniska belägenhet undergått en mycket
avsevärd försämring, som kanske i allra första hand ställt
vårt flygvapen inför en rad nya problem. Vid den tidpunkt,
då detta skrives, är det ännu omöjligt att förutse, i vilken
mån relationen mellan flygvapnets styrka och uppgifternas
svårighetsgrad ytterligare kan försämras. Men den redan
inträdda försämringen är av den art, att den påkallar
hela vårt folks uppmärksamhet.
Det kan ej nog kraftigt understrykas, att luftförsvaret
har en tvåfaldig uppgift •— dels att hålla de fientliga
flygbaserna på så stort avstånd som möjligt från de svenska
områden, som skola skyddas mot bombanfall, och dels att
med all kraft under samverkan mellan jaktflyg och
luftvärnstrupper avvisa de anfall, som tränga fram från de
längre bort belägna fientliga baserna.
Ju längre bort de fientliga baserna äro belägna, dess
mindre frekvens och dess mindre effektivitet få de därifrån
utgående bombanfallen. Flygtiden blir längre och
flygplanen måste intaga större bränslemängd, så att
bomblasten ofta måste reduceras. Navigeringssvårigheterna ökas,
bombföretagens genomförande blir mer chansartat och mer
beroende av yttre förhållanden, väder och vind kan vålla
förseningar och rubbningar i anfallsplanens tidsschema,
bemanningen tröttas och bombanfallens kraft nedsättes av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
