Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. På isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
I samma ögonblick rusade med vindens hastighet en
vit gestalt fram ur skeppsluckan, med lika fart över däcket
och ut på isen, förföljd av de båda hundarna. Dennja
andra björn, ett ungt djur, som säkerligen blivit förskräckt
av sin kamrats dödstjut, försökte nu rädda sig genom
skyndsam flykt och varken Herman eller Bochner hindrade
honom. Han fick löpa så långt benen kunde bära honom!
— Jakthundarna ränna efter honom, — sade Herman,
— följaktligen är allting klart i kajutan. Låtom oss se
efter, herr Bochner.
— Ack, — suckade wienaren, — om vi endast hittade
några livsmedel där!
De stego ned för trappan. Ytterligare tio lik lågo
därnere — en ryslig syn!
— Varför hava de först avlidne ej blivit begravna av
de efterlevande? — sade Herman.
— Det skall jag säga er. Skörbjuggen förlamar
människorna, de bliva stela i alla leder och kunna icke röra
sig; det är en förskräcklig och mycket smittosam sjukdom.
— Som vi också möjligen kunna ådraga oss här?
— Nej; liken äro som av trä. Det har ingen fara.
De krossade med yxorna fönstren och luckorna, så att
ljuset kunde tränga in och därpå granskade de
omgivningen. Bredvid kaminen låg på bordet en holländsk bibel,
med många på samma språk nedskrivna anmärkningar. Av
de olika undertecknade namnen framgick, att den ene
efter den andre fortsatt dessa anteckningar ända till dess
pennan förblivit liggande, emedan ingen hand längre fanns,
som kunde föra den.
Herman talade engelska och tyska, han kunde därför
något så när förstå holländskan och såg, att den olyckliga
besättningen verkligen bortryckts av skörbjugg. —
Isbjörnarna omkretsa fartyget, — hette det i en av de sista
meningarna, — vi bliva utan tvivel sönderslitna av dem. Måtte
det icke ske förrän vi äro avlidna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
