Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsaren om förnyad granskning av målet och om frikännande
eller åtminstone benådning, så att de skulle kunna
återvända till sin hemort. På samma gång berättade han
Jermaks historia och bad om, att denne obesticklige och
redbare ämbetsman skulle erhålla något erkännande för
bevisad trohet.
Kejsar Alexander II var ädel nog att skänka gehör
åt denna böneskrift. Herman Brandt erhöll tillåtelse att
återvända till Ryssland och hans konfiskerade förmögenhet
återställdes till honom.
En upprättelse, men som dock ej kunde göra det skedda
ogjort. Hans stackars fader hade dock hetsats till döds av
despotismens legodrängar.
Från Jermak kom en dag ett långt brev. Han hade
blivit återinsatt i sitt forna ämbete och visade sig nu,
sedan disharmonien mellan hans plikt och hans hjärta blivit
upphävd, som en sann vän. På Hermans inbjudning
företog han med hustru och barn en rekreationsresa till
Tyskland, dit han anlände i lagom tid att övervara den unge
mannens bröllop med Toni Bochner.
Nu sutto snöhyddans vid Kap Baranoff f. d. invånare
förtroligt tillsammans vid champagnen och Emma bar de
ädelstenar, som Otto en gång hittade under snön. Hon
visade dem för polismästaren.
Jermak nickade.
— Jag satte upp ett protokoll över den saken, —
förklarade han.
— Och?... — sade Herman.
— Blev utskrattad!
Allesammans utbrusto i skratt och Jermak själv deltog
den allmänna munterheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
