Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
ar det pä Tiden vuxit nya vingar?
Ar lian skärpt, som han omkring’ sig svingar?
Så ilar han och höljer sina spår
Med skörd på skörd, och sekler gör af år.
Hvar dag en blixt af något nytt förvånar,
Och någon hvälfning, lik ett thordön, dånar.
Ett fäste ramlar: och dess buller blott
Ett annat skakar, som i åldrar stått.
«Skall det ej falla, det som marknät redan?)-»
Så svarar mig en tidens tolk, och ser
Ät templets höjd, som synes luta ner.
«Det bleka månsken, som har nått sitt nedan,
Ej bländar mer omkring den pelarrad,
Der vid ett kors den fromma enfald bad.
Re’n bland dess sknggverk dagens ljus sig sprider,
Som skingrar dimman och allt högre skrider.
Förnuftet, fullväxt, ledband mer ej tål:
Sin väg det sjelf bestämmer och sitt mål.»
Hvar är då vägen? Ack! der stormen hviner
Bland throners, tempels, samhällens ruiner!
Och målet hvar? Der otrons fräcka hand
Upplöser makars och föräldrars band!
Och detta nit, som allt i låga tänder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
