Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det står dock qvar det gamla ordet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blott noll uppå din egen skala.
Till sådan lufttom höjd du hann,
Att du ej mera andas kan:
Hur vill du då begripligt tala?
Stig ned och se från jorden opp;
Åt himlen se med tro och hopp!
Der Han dig ställt, som skapt dem båda,
Der känn hans flägt, hans finger skåda!
Men, när af stoftets tyngd ej mer
Den frälste anden tryckes ner,
När, fågeln lik, som släpps ur buren,
Han flyger upp i ljusa skyn:
Då ser han med förklarad syn
Så andeverlden som naturen,
Då far han från planet till sol,
Och stannar först vid Skaparns stol.
I rummet möter intet hinder:
Och ingen bokstaf tanken binder.
Men nu, så länge själen här
En gäst i jordisk hydda är
Och har behof så väl af handen,
Som ögat, för att ej blott se,
Men utom sig sin kraft bete,
Behöfves ordet ock för anden.
Dock kan det ord, som sönderbröts
Då byggnaden i Babel slöts,
Från vår förströelse i verlden
Ej föra oss den rätta färden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
