Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här ställom oss, här se vi honom bäst; Och egne
äfven oss den hulda nicken. Se nu: det hufvudet med
ljungeldsblicken Och silfvcrmanen tillhör kungens
häst. Ur vägen gumma! Ack det är den breda: Hvem
kan från stället henne få? - Den leda! Hon skymde
för oss. Han är re’n förbi. På ryggen blott hans
stolta växt vi skåda. Men tröstom oss! det tör väl
lägligt bli, När bruden kommer, att få se dem båda.
Emedlertid må med ett ögonkast
Vi gå att klostret öfverse med hast.
Dess höga ringmur ej vi öfverspringe;
Men denna sidoport, om der vi ringe,
Oss släpper in i trädgålns vida rand,
Att i dess skugga svalka oss en stund.
Den var i Sverge på sin tid den störste,
Och nästan ende, der man kunde gå
I en allée och sitta i berså.
Af klostrets abbotar den aldraförsta,
Gerhard, den franske, redan anlagt den,
Hvarom de gamla träden vittna än.
Han mindes der det sköna Clarevalla,
Der af S:t Bernhard sjelf han invigd var.
Dess klara ström, dess himmel, än mer klar,
Drog dit hans suck, och när de voro alla,
De fyrti år, han här sin orden svor,
Han dit att hvila i sitt hemland for.
Här ej blott trädgåln gömmer än hans minne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
