Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
På piskans smäll af Svantes pilt det var. Ej långt
från Liitke än de komne voro, Då för sin mun ett
litet rör lian höll, Hvars ljud, ehuru fint,
dess mer betydde; Ty likt den trollflöjt, dikten?
andar lydde, Det bragte fram en tropp, som öfverföll
De resande i hast från hvarje sida. Hur vilja de mot
sådan skara strida? En gråhårsgubbe Brahes hej duk
är, Och Sturens endast fjun på hakan bär. I brist
af vapen, gubben fick i pannan På en af bönderna
sin nyckel slå, Och gossen snodde med sin snärt
en annan Om örat, att de dumpo begge två. I deras
herrars hand flög ur sin skida En värja ut och blänkte
rundtomkring, Att trotsa böndren, som i sluten ring
Sig ställt med skjutgevär, att lossas redo.
«Gif värjan från er, eller skjuta vi!»
Skrek en och sköt, men sköt med flit förbi.
Då sprungo flere på de två och vredo
Ifrån dem värjan, icke utan blod.
De unge stridde så med kraft, som mod.
Nu till dem trädde, upphöjd öfver alla, Med sådan växt
och min, som plä’r befalla, Och med ett skick, som
klädt en riddersman, Måns Hane fram. «Förlåt oss,»
sade han, «Sten Stures ädle son, det tvungna steget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
