Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Ej någon verldslig makt oss rnå förmena
Att våra munkar göda, som de djur
I ollonskogen släppas in och ur.
Vår sak är ej blott denna; ännu mindre,
Som kungen låtsar tro, ett litet gräl,
Oss och hans fogdar mellan, i det inre
Af landet, som ej rör det helas väl.
Vår sak är Svea folks: dess rätt vi yrka
Att vid sin gamla tro och lag och sed
Få stå, i skygden af S:t Eriks ed.
Du måste följa oss och se vår styrka,
Vår tukt och ordning, och hvad utländskt stöd
Vi vänte oss, som kejsarn sjelf oss böd.
Men Brahe rese och sin morbror såge,
Att med de vilkor, som han redan vet,
Vi lofve fred och undergifvenhet.
Men att i annat fall vi medel äge
Att från hans hufvud rycka kronan ned,
Och sjelfve skaffa oss båd’ rätt och fred.
Han skall i Stockholm skåda våra fanor;
Och då, i trots af fadrens helga vanor,
Han allt gör nytt, så skole äfven vi
Se till att ny må sjelfva kungen bli.»
Förr’n Brahe for, han sade i hans öra: «0m Gustaf ett
beting med mig vill göra, Jag Sturen återlemna kan
och vill. Till Skuruhatt i dag en vecka till Allena
kom vid solens uppgångstimma, Och mer om saken får
ni der förnimma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
