Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej nog den värdighet och skönhet prisa, Hvarmed han
ställde, som en poppclstam, Sig rak och reslig
för prinsessan fram, Och öfver henne, som på knä
sig böjde, Den med juveler prydda handen höjde, Och
gjorde trenne kors, och talte ord, Af hvilka kraften
var i klangen spord. Af den latinska klangen blef
prinsessan Nu icke mindre rörd, än nyss vid messnn,
Den gick till hjertat som ett orgelljud. «Hvad icke
jag förstår, förstås af Gud,» Så tänkte hon, och
kunde icke gilla Att man på svenska skulle helgden
spilla Af kyrkans tungomål, som himlens var. Så var
hon lärd att tro från späda da’r.
Vid hennes sida tårögd stod signora, Mån att af
akten ingenting förlora. Se’n går hon ut och in en
kruka bär Hvari en präktig Passiflora är. «Se här
ett gissel och en törnekrona Och alla verktyg till
de qval, Guds lam På korset led att oss ined Gud
försona. En knopp för dagen endast spricker fram.»
«Så är hon ock för oss en bild af lifvet, Soin blef
till korsets bärande oss gifvet,» Prinsessan svarar
och med tårar ler, I det på blomman hon med andakt
ser. Korstecknen, der utaf naturen gjorda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
