Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Den nya grillen, att hon Ömma var,
Växt på den förra, att hon var en tärna,
Som Necken dårat. Med ett ord, hon har
Som bergets drottning tagit här sitt säte.
Men hur förnära och stenrik Ömma är,
Så saknar hon dock bröd. - Ni hör ett läte:
Det är af hönsen, som hon föder här.
De äro stundom plockade helt bara;
Och, fast hon sjelf det utan tvifvel gör,
Hon skyller skogens leda troll derför.
Med ägg i stan hon plär som oftast vara
Och köpa bröd; då hon sig vanligt klär,
Och tycks förgäta, att hon Ömma är.
Men när på landet hon en gård besöker,
Då träder hon i drägt af bergets rå
Högtidligt in, och alla häpna stå.
Men i den gården mjölken sig föröker,
Och af vein trifs af både lam och gris.
Hon kommer sent om qväH’n och vanligtvis
Emot en helg. Hon talar icke ordet,
Och allt är tyst då hon går fram till bordet,
Och tar en bulla dän och lägger dit
Af kattgull eller bergkristall en bit,
En skänk åt barnen, och, när bröllop stundar,
En korg med ägg, hos svenska bonden rart,
Som anser höns, likt falkar och jagthundar,
Tillhöra endast hus af adlig art.
Så är min stackars mor i hela orten
Välkommen gäst, fast ingen vågar här
Besöka henne, knappast se åt porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
