Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjuttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu munken träder in, och kungen sagor: "livad helst
dig- dref att låna denna larf, Som ej kan dölja
hvad du ädelt äger Af egna dygder oeh af fäders
arf: Om du för imgdoms-öfverilning dömdes Och flydde,
eller uppfödd i en ätt, Som bär mot mig ficndtligt
tänkesätt, Och, oviss om det än af mig förglömdes
, Förklädd mig nalkas: så förklarar jag Ifrån all
skuld dig fri från denna dag. Det var det första jag
dig ville säga, Det andra är, hvad äfven Thorsson
rör, Att jag den lön, er begge två tillhör, Ej glömma
skall, som kungar ofta pläga.»
MUNKEN.
Jag vet af intet brott; men har ändå Af nåd behof,
och lycklig att den få, Förrän jag bönföll, ber jag
om en annan, Den, att min konung på min oskuld tror:
Ja, Svante kommer sådan som han for.
Nu kåpans påse, nedfälld öfver pannan, Han sköt
tillbaka, och det liar den höll, I sköna lockar kring
hans kinder föll. På fyra år förändrad af naturen Och
af deri bildning han derute fått, Han dock igenkänd
blef.
all vad! det är S t u r e n! Allt är förklaradt
derigenom blott,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
