Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38.-J
Med E b ha j och för hennes vrede darrar - Af sådan
flicka, som i kragen nn Kan ta sin man, livad
blir det ej för fru! –Hvad roligt far jag då om
dig berätta, Hvad små historier på din räkning
sätta! .Du tror väl att du skrämt mig med ditt
hot. Att jag ej törs på hofvet ined min fot? Det
få vi se i morgon.»
Vid det ordet
Han gick att leta fram sin högtidsroek, Som, något
sliten, lyste grann ändock. Han bredde ut deri
öfver hela bordet, Att syna den, och satte se’n sig
ned Att feja, gnolande, sin riddarked. «Nu är den
värd blott gnidet som den väger,» Så suckar han,
(an e n när jag först den fick, Vid Christiern s
hof jag bland de främsta gick. Allt är fåfängiigt,
som predikarn säger, Visheten sjelf: det finner
jag i qväll. Till målet hjelper ej att vara snäll.»
Så talande, han såg ur sjön en imma Ät stranden
hvälfvas, och brast ut i skratt. «För högtiden i
morgon hvilket spratt! Om hela berget sveptes i
en dimma: Som det så ofta plär; ty bäst det står I
solskensgloria, det en slöja får Af dunster, som
moras och sjöar sända. Deraf sitt namn det äfven
fått törhända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
