Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. (1832.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen af Danmark, Scond. 111. T. XII,
p. 8(J. Dalin äter förmodar (Del. I, p: 72) att
dä hon följde Sverker, hon redan var enka efter
Nils. Lagerbring, som ej vill öfvcrskyla hvad han
anser hafva hört till tidens seder, tror Saxo Gr
a m m. på hans ord, helst han är den ende. man i
detta ämne kan fräu-a. Och han berättar (L. XII J,
p. 244) att Sverker lockat henne frän sin gemål:
«arnatoriis primo legationibns sollicitatani,
mox vero furtim abstractam ad suum nsqne connnbium
perduxit.» Den sista meningen bevisar, att Ii ii h s
(Geschichte Sch \\edens. Th. I, s. 139) har orätt,
da han säger, att Sverker aldrig förmält sig med Al
vild a, utan hållit henne endast som frilla. Saxo,
som han åberopar, säger blott att Sverkers son,
Carl. blifvit före giftermålet af låd. Messenius
bannas häröfver på Saxo, som på sådant sätt velat
belläcka thalamum Jlegis Suetici honestissinmm. Af
lutter patriotism härrör häris dikt, att Al v il
da ännu var o förmäld, när Sverker blef af henne
intagen. «Ncque etiam». tillägger han, «Suercherus
ipsam sins dignatus fnisset amplexibus, si Danus
virginitatis llorcm praclibassct.» Författaren anför
allt detta blott för att visa, huru äfven allvarsamma
häfdatecknare ej sällan försköna historien. - Al vi Id
a, eller rättare Alfhild, anses hafva anlagt klostret
vid Omberg; åtminstone togs den första fonden dertill
af hennes morgongåfva, och dess namn skall fordom
varit Alfhilstad, hvaraf sedermera blifvit Alvastra.
Sid. 13. Kungens djurgård.
Det är ovisst, när den blifvit inrättad: dock är det
troligt, att det skett redan i den katholska tiden,
då klostret stod i sitt största flor. Se Bohman,
sid. 43,
Sid. 14
Hur skall han hämnas då, när han blir ond. Och likna
fäderna i blodig ära P
«De beständiga krigen med Danmark, hvilka vanligen
hårdast drabbade gränsorterna, hade gjort invånarne
i Småland till lynnet oroliga, missnöjda, eller så
förvildat dcrn, att äfven deras glada samqväm länge
varit utmärkta af folkets mordiska sinne. Bland dcrn
har varit örlig en bardalek, som bestätt deruti,
att tvenne omkring sig spänt ett bälte så fast,
att de icke kunde åtskiljas, och, sä stående mot
hvarannan med tre qvarters långa knifvar, sporde den
ena den andra till: «IIuru långt tål du kallt jern?»
hvarpå de ined fingret utpekade pä knifven, huru
långt de skulle sarga och skära; sedan gick kampen
au med den lösen: »Jag skall skära dig en ilise,
så sol och måne skall skina deri;» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
