Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Hvad gräsliga brott, Hvad oerhörda, J masten
begått!
Han J er faders blod utgjutit?
Er moders hjerta rifvit ut? Dä ända hit J flytt till
verldens slut; Då ej blott ineiiskors samfund er
förskjutit, Men jorden vräkt er ur sin famn.
Och här J tron er finna en hamn?
Blott vrak af seglare såg jag här gunga.
Men spillrorna sjelfva och liken af er
Jag fjerran ifrån mitt rike skall slunga.
Der intet mer finns, der fallen J ner.»
En röst, lik stormens, då den doft uppbrusar, Så
höjde sig. Ar det väl hafvets rå, Der ses i
grönblå jätteskepnad stå, Och växa, då det fram
mot skeppen rusar? Som ur en bäck en seglare af
flarn I späda handen lyftes af ett barn: Så vid
Maria skyhögt det sig ställer, Och näfvcn ner,
att henne gripa, fäller. Men om det skrämdes, som
en sägen var, Af Jungfruns bild, som hon i f öre
n bar? Nog, det försvann. Och, för att folket
stilla, Columbus gaf det ut för ögonvilla. Men nu i
vattnet syns en qvinuobild. Lik den i spegeln, dit
en skönhet blickar, Och dä’n åt älskarn bakom stolen
nickar. Med denna säng hon nalkas kärligt mild:
allvart låter du vinden och strömmen Så fjerran dig
föra i drömmen Om Indiens guldrika strand? Knappt
nän’sin i land du der hinner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
