Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«För mitt öra»
Sade han, «är du bekant, allt sedan ditt
ljudande maktspråk
Här vid skogen, hvarur ett tjog kroater dig anföll,
Tvang dem att fälla gevär för dig och de tvenne dig
följde.»
«Skada att icke du ser, som du hör,» tog riddaren
åter. «Bättre än rösterna här vid bommen, skulle
naturen Kring din boning, så rik på skönt omvexlande
taflor. Sysselsätta din själ, som icke kan hvila.»
«Ett öga
Äger jag dock,» inföll den blinde. «Min snälle
Iludolphi! Ar du tillstads?» «Ja, herre,
jag står på kullen och kikar,» Hopade gossen.
- «Nå väl! hvad ser du på jorden och
himlen?» -
«Kyrkan i öster förklaras i glans. Ur alla dess
fönster Skiner det såsom af guld.» - «Jag förstår:
då är solen vid
dammen. Går hon ej klarögd ner? Jag väntar
förändring i luften.»
((Sommarljimit är det än; men tror du det fryser i
morgon,» Frågade Brahe. ((Vi hoppas, att vintern,
såsom en gammal Vän till oss nordbor, kommer igen och
bygger oss broar Öfver morasen här, att vi snart i
Demin få Savelli Tacka för godt qvarter.»
((Brobyggaren kommer i morgon,»
Svarte den blinde. - ((Jag ser på vägen en
ridande främling,» Hopade gossen. ((Hans
drägt är besynnerlig. Öfver sitt
hufvud
Bär han en snöhvit bunt. som gömmer hans hår i
sin rundel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
