Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böjt åt sin nedgång re’n, så måste de östliga
bergen Genom ett återsken upplysas af vestliga
strålar. Ljus, med ett ord, jag söker af Gud.
Hv7ad vi talat tillsammans Öppnar för dig min själ.
Förnim dess djupa bekymmer.»
«Abdul hade en vän. Uppfödde tillsammans som
bröder. Följdes de åt till Mecca, och der på den
heliga grafven Svuro åt Gud, hans stora profet och
hvarannan sin trohet. Sedan reste de vidt omkring,
att sanning och visdom Samla ur allt, hvad i skrift
Orienten heligt förvarar. Aterkomne till fädernes
bygd upphöjdes de begge, Begge af ansedd ätt, till
embeten, hvilka de prydde Genom sin dygd och
sitt nit, ej mindre än genom sin
lärdom. Hassem, så hette den andre, ibland de
skrifter, han hem-
brägt,
Läste de kristnas heliga bok och rördes och
trodde. Hemligen döpt, fortfor han i embetet.
Abdul allena Kände hans affall. Q väld af en strid
emellan de känslor, Honom som musulman och som vän
förbundo och mante, Gick han till konungen,
bad om nåd, i det samma han
angaf, Vann den med vilkor, att Hassem på
nytt sig svuro till
Islam.
Såsom bevis derpå han skulle på torget i allas Åsyn
trampa ett kors och kyssa den heliga Koran, Eljest
dömdes hans hufvud att bli uppspikadt på korset. Abdul
lopp till sin vän med förtröstan på
sanning och
vänskap:
Genom dem båda med sig han trodde sig säker om
segern. Böner och tårar och skäl använde han,
länge förgäfves. Hassem valde att dö. Ännu, då
öfver hans hjessa Bilan var lyft, hans vän framlade
för honom ånyo Koran så väl som korset, och bad.
Med förlåtande ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
