- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
319

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319

Brusande färd, och väntar att se, vid morgonens
tandning, På Euxinen sin väg till det heliga landet,
han söker.»

«H vilar du der, min far, i lugn, och likväl mig så
nära?» Ropte härvid Theodora; och själen i ögonen
framstod, Blickande upp till en sky, som ännu
på den nattliga himmeln Glänste af aftonens glöd.
Mellertid fullföljde den blinde:

«Skön är din hvila, du själ, som arbetat i tro
och i kärlek; Skön, ty du verkar ännu.
Hvad du här frambragte med

möda,

Bildar du der med ett ord, en önskan. Naturen dig
lyder, Såsom hon vore din hand. An mer, din tanke,
din känsla Ställer hon sjelfmant fram för din syn
i lefvande taflor. Der för att dana ett träd, en
biomina, behöfver ej ljuset Suga sig in i jordiska
rör. liegnbågen så hastigt Byggs ej från jorden
till skyn, som kring dig du skapar de

parker,

Der du vandrar i frid och gläds åt saliga minnen. Mins
du en strid af din dygd; straxt hvälfs om ditt
hufvud

en skuggrik

Krona af lager och palm, hvaraf här nere den
yttre, Grofva beklädnaden blott är den tappres och
vises belöning. Mins du ett offer, som bars af din
kärlek; genast af lunden Blir en eolsharpa: i ljuft
försmältande toner Yttra de spelande löf din fröjd,
din belönade kärlek. Se! der lyssnar din vän, o
känn det svaret, hon sänder Talande mer än ett bref
af en älskande, känn det i doften Från de blommor,
som kring dess fot frambringa sig sjelfva Genom de
suckar hon drar, och tolka dess himmelska känslor.))

«Skapa de sjelfva sitt Eden omkring sig,» yttrade
Brahe; «Föds det utur det inre hos dem, så måste
det gifvas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free