Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Frukta dock ej, hvad andar sig helst omkring dig rnå
lagra; Med Guds ande hos dig du blåser dem alla ifrån
dig.»
«Biskop! jag vördar ditt nit,» så svarte
den blinde med
saktmod;
«Dock kanhända du spart din bestraffning, skulle jag
hunnit Tala till slut. Den anden jag mente, var Huss,
var det
höga,
Rena och heliga mod för sanningen, hvilket hos honom
Starkare brann än hans bål och höjde sig öfver dess
lågor. Blotta hans namn i hans bygd uppeldar själar,
som denna, Liksom Luther din själ, då du läser hans
skrifter, bemannar.»
ccRätt har den blinde det sett, högvördige,» sade
den unga.
«Huss i mitt hjerta jag bär. Jag vördar deri
härlige mannen
Såsom ej blott en martyr för den tro, jag bekänner
med
honörn,
Utan deri förste, som stod en morgonstjerna i natten
Strålande upp, och hvars blod der spridde en dagande
rodnad.
Dock ej rätt var det ord, att hans skugga sig satte
bakom mig.
Före mig såg jag hans bild i skyn, då jag lemnade
Böhmen.
Brahe! förgät ej det landet och bed din konung det
minnas.»
Brahe med biskopen gick och sade: «om röster i
hjertat Talte han. Nu i mitt hjerta jag hör en
sådan för Böhmen.»
Biskopen såg pä honom bestört och sade: «Du
skämtar. Svärmeriet likväl är en pest, som, brytande
plötsligt Fram ur tidens förderf, angriper så starka
sorn svaga.»
Brahe med klappande hand på hans axel svarte den
gamle: «Gif dig till freds. Ej mer än konungen tågar
till Böhmen Efter mitt råda om han sjelf i sin vishet
ej finner det rådligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
