- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
349

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

Vänder sig, möter hon knut vid knut. De vådliga
gamen Nalkas och sluta sin krets allt trängre och
trängre om henne.

Högt basunande kom från Tilly ett bud med de
orden: «Staden sig lemne åt kejsarens nåd.
Intagen med svärds-

ecro*

^OÖ 3

Blir hon ett brinnande bål, det största, som
kättare straffat.» -

«Säg din herre, att svar från vallarna endast han
vänte.» - Så af Falkenberg och Christian, sänd till
dem båda, Vistes han af. Med fröjd bifölls det af
rådet och folket.

Knappt det förnams af Tilly, så gaf han en vink,
och det

syntes,

Såsom om himmelens sky med alla dess blixtar och
thordön Stigit till jorden ner. Blott eld man
såg der och rökmoln, Hörde der skräll på skräll,
all nejden skälfde och genljöd. H vinande flögo de
vingade klot: än foro de rakt fram, Stötta mot
muren med dån; än stego de upp i en båge Sväfvande,
såsom man ser en glada på hvilande vingar Väga sig
öfver en gård, der mödrar med pipande ungar Brösta
sig stolt mot hvarann. Med ögonen vända åt höjden
Och med klagande röst församla de kring sig de späda
Undan den hotandes fall: som ett fall är dess hastiga
sänkning.

Så i staden med skräck såg folket de kommande kulor,
Mot det blåa i skyn svart skymtande, böja sin fart
ner. Svart var en del, glödröd en mängd, lik månen,
som uppgår. Desse bevakades främst, att ej de
måtte i husen Lägra sig in. Ty fingo de lömskt
mordbrännande gäster Stanna i skygd af ett roste,
ett bjelklag: plötsligt en rök-stod

Reste sig upp åt skyn, och elden ur fönstren,
der glaset Klingande sprang, utgöt sig i tungor,
lika ett lejons, Medan det slickar sitt rof.
Snart lågorna höljde om huset:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free